Ledare Februari blir en intensiv och viktig period för den norrbottniska arbetarrörelsen. Senast den 28 februari ska Socialdemokraterna ha spikat sina valsedlar inför höstens kommunfullmäktigeval.

På sina håll har partiet redan presenterat sina toppnamn.

S i Piteå klargjorde tidigt att Helena Stenberg och Anders Lundkvist är partiets kommunalrådskandidater. Under våren 2017 utsågs Niklas Nordström och Lenita Ericson till samma uppgifter i Luleå.

Nyligen lanserades även Tomas Egmark som kommunalrådsämne i Älvsbyn efter avgående Helena Öhlund. Egmark är för närvarande ordförande för Socialdemokraterna i Älvsbyn och i den kommunala miljö- och byggnämnden.

I andra kommuner – bland annat Boden, Pajala, Kiruna och Haparanda – är läget dock mer ovisst.

Där pågår fortfarande diskussioner inom den lokala socialdemokratin om vilka partiet ska lansera som främsta namn i kommunpolitiken.

Jag har inga synpunkter på vilka som de lokala partiaktivisterna nominerar. Det finns goda kandidater och kvalificerade namn i alla kommuner. Däremot hoppas jag, för socialdemokratins skull, att det blir en schysst demokratisk process utan hårda ord och övertoner.

Jag har tidigare skrivit om nomineringsbråken i Boden 2002 som bäddade för en valförlust och långvarig tid i opposition för S.

Ett liknande exempel är läget inom S i Kalix inför valet 2010. Under lång tid skvallrades det om bråk, falangbildningar och motsättningar i partileden.

Det kulminerade på ett nomineringsmöte 28 mars 2010 där lotten till sist fick avgöra vem som skulle vara partiets kommunalrådskandidat. Ellinor Söderlund petade sittande kommunalrådet Robert Forsberg.

Det var en konflikt som medverkade till ett rejält väljartapp mellan 2006 och 2010.

I valet 2006 hade S stöd från hela 58 procent av väljarna i Kalix. I valet 2010 backade partiet med tolv procentenheter till 46 procent.

Visserligen kunde S sitta kvar vid styrspaken i Kalix genom att etablera ett samarbete med MP och V. Men den egna majoriteten gick förlorad och partiet tog skada.

Ett annat exempel är skyttegravskrigen inom S i Luleå i början av 2000-talet. Då var det lokala partiet en härdsmälta av intriger och på gränsen till sammanbrott.

De lokala partiaktivisterna lärde sig emellertid något av denna oroliga tid. Nu är stämningen en helt annan.

Ingen kan säga annat än kommunalrådsdiskussionen i Luleå under vintern och våren 2017 sköttes snyggt och prydligt.

Under öppna och demokratiska former utsågs Niklas Nordström och Lenita Ericson till partiets främsta representanter i kommunstyrelsen.

Det bör också vara en lärdom för andra lokala partiorganisationer inför nomineringsmötena i februari.

Man behöver inte ta heder och ära av varandra när man diskuterar det lokala ledarskapet och den kommunalpolitiska inriktningen. Arbetarrörelsens historia i Norrbotten visar att interna konflikter inte är ett framgångsrecept för den som vill vinna val.

S vinner inga val där partiet präglas av dålig stämning.

Gamle partisekreteraren Lars Stjernkvists goda råd gäller även 2018: ”Gladast vinner”.