Medlemmarna kan påverka

Facket Under 2015 ökade LO:s medlemsantal för första gången på 20 år. I slutet av året var 1 467 000 svenskar medlemmar i något LO-förbund.

Det är glädjande siffror inte bara för fackföreningsrörelsen. Starka fack är en tillgång för hela Sverige.

Det finns ett samhällsekonomiskt värde i att löntagarna är organiserade. Kollektivtalen ger ordning och reda – och en stabilare arbetsmarknad.

Företagen får fasta spelregler och ramar. De kan lita på att handslaget med den fackliga representanten gäller och är förankrat på arbetsplatsen.

Framgångarna för den nordiska kollektivavtalsmodellen talar sitt tydliga språk. Det blir mindre av oro och konflikter på arbetsmarknaden.

Och för löntagarna spelar det stor roll att det finns en stark organisation som kan hävda deras krav när det gäller löner, arbetsmiljö, arbetstider och annat.

I dag är ungefär 64 procent av de svenska arbetarna med i något av LO:s medlemsförbund, vilket är stark siffra jämfört med andra länder.

Men fackförbunden kan aldrig ta sina medlemmar för givna. Det gäller att ständigt vårda och utveckla förtroendet.

Den senaste veckans turbulens runt fackförbundet Kommunal visar hur snabbt även ett grundmurat förtroendekapital kan raseras.

Det är begripligt att medlemmar blir både arga, förbannade och frustrerade när de upplever att förbundstoppar missbrukar deras förtroende och pengar. Men svaret på problemen är inte att lämna facket.

Det fina i det fackliga sammanhanget är ju att det finns möjlighet att verka för en förändring och ny ledning, om medlemmarna så önskar.

Facket är inget försäkringsbolag. Facket är en medlemsorganisation. Det innebär att medlemmarna både kan ställa krav och verka för en annan ledning.

Två personer har redan fått lämna – förbundskassören och vd:n för det fackligt ägda bolaget Lyran.

Förbundsordföranden Annelie Nordström verkar emellertid inte ha några planer på att avgå. Vid pressträffarna i slutet av förra veckan svor hon sig från ansvaret för misshälligheterna och sa hon att hon tänkte ”ta ansvar för att reda upp alltihop”.

Troligen upplever Nordström att hon har tillräckligt med stöd för att fortsätta som ordförande och att förbundsledningen nu vidtagit de åtgärder som behöver göras.

Huruvida det är en riktig bedömning får vara osagt. Men erfarenheterna visar att det är tufft för en facklig ledare att komma tillbaka efter den här typen av affärer.

Det räcker med att titta på Wanja Lundby-Wedins sista år som LO-ordförande.

Lundby-Wedin kom in som en frisk fläkt när hon valdes till LO-ordförande 2001. Men skandalen i pensionsbolaget AMF 2009 blev en rejäl knäck för henne och den dåvarande LO-ledningen.

Det blev svårare för Lundby-Wedin att kliva upp i talarstolarna för att kritisera girighet, oanständiga direktörslöner och växande klyftor i samhället, när det samtidigt var känt att hon suttit med i en AMF-styrelse som medverkat till rena guldregnet över sina toppchefer.

Hon satt kvar men LO:s ledarskap var stukat.

Det är för tidigt att säga om detta gäller även för Annelie Nordströms ordföranderoll i Kommunal 2016.

Men landets kommunalare har i alla fall tid och möjligheter att fundera över hur förbundets ledarskap ska se ut i framtiden.

Kommunal kongressar 31 maj–3 juni. Då bestämmer de medlemsvalda ombuden vem som ska leda Kommunal framöver.

 
 
1

Läsarkommentarer:

Medlemmarna kan påverka

Kommentering stängd

  • Mest lästa artiklarna