Ledare I onsdags hamnade jag på ett seminarium om landsbygdspolitik i riksdagens andrakammarsal. Riksdagens landsbygdsnätverk, LRF och organisationen ”Hela Sverige ska leva!” bjöd in till samtal och diskussion.

Carl Mellin, forskningsledare vid tankesmedjan Futurion, talade intressant om att dimensionen stad-land blir allt viktigare i politiken.

”Den slog igenom på allvar vid folkomröstningen om EU 1994. Då syntes tydliga skillnader i röstandet i städerna och på landsbygden”, sa han.

Mellin underströk att den som vill vinna val i dagens värld inte bara kan koncentrera sig på storstäderna.

”Hillary Clinton vann stort på Manhattan och i Kalifornien. Men det räckte inte för att bli president”, framhöll han.

* * *

Uppenbart är att både politik och massmedia vaknat. Det skrivs och talas mer om landsbygden.

2011 hade Aftonbladet och Svenska Dagbladet noll ledare om landsbygdspolitiken. 2016 hade siffran stigit till 13 respektive 9 stycken, enligt en granskning som presenterades vid seminariet.

Det säger inte allt men det säger en del. Efter Brexit och Donald Trumps framgångar i USA har allt fler politiker, forskare och opinionsbildare insett farorna med växande regionala klyftor och att stora områden hamnar på dekis.

* * *

”Vinden har vänt”, konstaterade även civilminister Ardalan Shekarabi (S) i ett anförande i andrakammarsalen. ”Det är inte längre fokus bara på familjer som bor i radhus i Nacka.”

Det ger också avtryck i regeringspolitiken. Budgeten för 2018 rymmer en ordentlig ”Hela Sverige”-satsning. Den statliga närvaron i hela landet förstärks. Verksamheter omlokaliseras från Stockholm till Katrineholm, Kalmar, Luleå, Gävle och andra orter runtom i vårt land.

”Det är inte möjligt att upprätthålla legitimiteten för den svenska staten om klyftan mellan stat och medborgare växer”, underströk Shekarabi.

Under de kommande månaderna förbereder regeringen därför lokaliseringen av ytterligare 10 nya statliga servicekontor runtom i landet.

* * *

Viktig är även den pågående utredningen om den kommunala skatteutjämningen. På regeringens uppdrag ser Håkan Sörman över hur systemet ska garantera likvärdighet i välfärden i alla delar av Sverige.

Skatteutjämning är inte jordens sexigaste jord. Men det spelar roll för förtroendet för samhället och tilltron till politiken att en skattekrona är lika mycket värd i Älvsbyn som i Älvkarleby.

Människor ska veta att det finns fungerande service och välfärd, oavsett var i landet de bor.

”Vi ska inte rostbälten i Sverige”, som landsbygdsminister Sven-Erik Bucht brukar säga.

* * *

Av stor betydelse blir också den landsbygdspolitiska proposition som regeringen planerar att lägga på riksdagens bord under våren 2018.

Den borde kunna få brett stöd i riksdagen. I den parlamentariska landsbygdskommittén enades ju representanter från samtliga åtta riksdagspartier om 75 konkreta förslag.

Men under landsbygdsseminariet kom tecken på att enigheten är på väg att spricka.

”Det är ingen hemlighet att Moderaterna är skeptiska till att omlokalisera statlig verksamhet. Vi tror inte på att flytta runt statliga jobb i landet”, sa riksdagsledamoten Åsa Coenraads (M).

Det är tydligt att behovet av egenprofilering växer inför valet i september nästa år. Men det vore djupt sorgligt om det går ut över möjligheterna att förstärka och förnya landsbygdspolitiken.

* * *

Åse Classon, en av ordförande i ”Hela Sverige ska leva!”, konstaterar helt riktigt att ”människor på landsbygden är trötta på käbbel och vill se konkreta besked”.

Därför hoppas jag att Sven-Erik Bucht tar fasta på rådet från riksdagsledamoten Kristina Yngwe (C) om att involvera oppositionspartierna i arbetet med den landsbygdspolitiska propositionen.

Det är kanske inte möjligt att få med alla partier på tåget 2018. Det skulle dock vara ett styrkebesked och en bra signal om regeringen och hela eller delar av alliansen även under ett valår kunde enas om inriktningen och ett antal konkreta åtgärder för att lyfta svensk landsbygd.