En gång i tiden skapades Samhall för att skapa jobb och människovärde för dem som har svårast på arbetsmarknaden. Även människor med olika former av handikapp skulle få meningsfull sysselsättning, gemenskap med arbetskamrater och en inkomst. Ingen skulle hamna utanför. Men under de senaste åren har det kommit en lång rad larmrapporter om att Samhall utvecklats i en helt annan riktning.

Riksförbundet för personer med utvecklingsstörning (FUB) har noterat att bolaget anställer färre personer med svåra diagnoser och problem. Tidigare styrelseordförande Marcus Storch har beskrivit utvecklingen som en ”tragedi” och pekat på att många med funktionshinder fått lämna Samhall. De fackliga organisationerna har vittnat om stora arbetsmiljöproblem och enskilda individer som kommer i kläm.

Kritiken har nått fram till regeringskansliet. I början av december 2016 fick Stats¬kontoret i uppdrag av arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) att utreda frågan om skyddat arbete på Samhall. (Skyddat arbete är en av de subventionerade anställningsformer som förekommer på Samhall och riktar sig till de med funktionsnedsättning.)

Översynen var klar våren 2017 – och den bekräftar att något radikalt måste göras.

Samhall är inte längre vad det har varit. Lönsamhetskraven har gått utöver Samhalls klassiska roll. Under de senaste decennierna har bolagets verksamhet gått från att domineras av industriproduktion i bolagets egna verkstäder, till att främst utgöras av tjänsteproduktion i kundernas lokaler. Enligt Statskontoret ställs det nu andra, och generellt högre, krav på de anställda i Samhalls tjänsteproduktion än i industriproduktionen.

I klartext: Det har blivit tuffare för den som har någon form av funktionshinder eller krämpa att få plats hos Samhall.

”Samhall är inte längre är en arbetsplats för dem som har ett stort behov av stöd”, konstaterar helt riktigt Marie Nilsson, ordförande i fackförbundet IF Metall, i en intervju i tidskriften Dagens Arbete.

Statskontoret framhåller att det är regeringens styrning av bolaget som måste förändras för att inriktningen ska bli en annan. Om styrningen fortsätter som i dag innebär det sannolikt att kraven ytterligare kommer att skärpas på dem som anställs vid Samhall, skriver Statskontoret. Annorlunda uttryckt: Samhall måste få ett tydligt politiskt uppdrag som prioriterar omsorgen om de arbetshandikappade – inte om avkastnings- och effektivitetskrav. Det är rimligen bättre att människor med nedsatt arbetsförmåga bereds sysselsättning och en aktiv tillvaro inom ramen för Samhall än att de hamnar i utanförskap och bidragsberoende.

Thomas Jansson, ordförande i FUB, har lanserat en konstruktiv idé som regeringen borde ta fasta på. Han vill att Samhall delas upp i tre divisioner/enheter med olika inriktningar:

+ En division/enhet som är en vinstdrivande affärsverksamhet, där de som inte behöver något stöd får arbete.

+ En annan division/enhet med verksamhet inriktad mot personer som har behov av personligt stöd.

+ Samt en tredje division/enhet, helt utan lönsamhetskrav, som har verksamhet riktad till de grupper som befinner sig längst bort från den reguljära arbetsmarknaden.

Det känns som en klok inriktning. Samhall kan inte fungera som vilket vinstdrivande företag som helst. I så fall finns ju ingen mening med att ha ett företag som Samhall.

Den 11 januari ska näringsminister Mikael Damberg (S) träffa LO och företrädare för berörda fackförbund för att resonera om läget i Samhall. Jag hoppas det blir startpunkten för ett rejält förändringsarbete och att regeringen lägger fast en ny kurs för Samhall. Den nuvarande linjen håller inte.