Ledare En gång i tiden började Tomas Eneroth sin facklig-politisk bana på anrika verkstadsföretaget Bröderna Hammarstedts i Växjö. Han gick med i den lokala fackklubben och blev medlem i SSU.

Nu har hans engagemang fört honom hela vägen till regeringen. I samband med regeringsombildningen sommaren 2017 blev Eneroth ny infrastrukturminister.

Nu är det bråda tider för den nya ministern. Han ska snart upp till bevis.

Under hösten var Trafikverkets förslag till åtgärdsplan för perioden 2018-2029 ute på remiss. Alla fick chansen att tycka till. Eneroth åkte land och rike runt, bland annat en sväng till Norrbotten, för att lyssna och samla in synpunkter. Remissrundan avslutades 15 december och nu bereds planförslaget av regeringen – hos just Eneroth.

Den nya nationella planen och de ekonomiska ramarna ska fastställas slutgiltigt av regeringen under våren 2018.

Det kommer så klart att bli praktiskt och ekonomiskt omöjligt för Eneroth att tillgodose alla krav och önskemål från alla i vårt avlånga land.

I slutändan kommer det att krävas prioriteringar, hur trist det än låter. Det känns emellertid bra att det är just smålänningen Eneroth som håller i det trafikpolitiska rodret och ansvarar för regeringens svåra överväganden.

Eneroth har inget snävt 08-perspektiv på tillvaron. Han vet att det finns stora behov även utanför storstadsområdena. Hans bakgrund i IF Metall innebär även att han är väl medveten om industrins krav på väl fungerande transportsystem.

”Min utgångspunkt är att vi ska se till att hålla ihop det här landet”, deklarerade Eneroth även klart och tydligt som nyutnämnd minister vid pressträffen 27 juli.

Trafikverkets förslag bådar även gott för norra Sverige. Viktiga projekt som Malmporten, Malmbanan och Norrbotniabanan finns med. Vidare föreslås åtgärder på E4 och E10 i regionen – bland annat tillskjuts medel för bygget av en ny E4-bro över Kalix älv.

Under onsdagens besök i Skellefteå upprepade statsminister Stefan Löfven (S) även beskedet att byggstart för sträckan Umeå-Dåva ska ske under innevarande mandatperiod, vilket är utmärkt.

Det finns dock formuleringar i den nationella planen som behöver skärpas. Dit hör tidpunkten för byggstarten av järnvägssträckan Dåva-Skellefteå - nästa etapp av Norrbotniabanan. Sträckan Umeå-Dåva beräknas vara klar om två år. Således borde bygget mot Skellefteå och vidare norrut kunna fortsätta redan 2020.

Det vore resursslöseri att låta byggorganisationen göra halt i Dåva 2020.

Därför vore det klokt av Eneroth och regeringen att deklarera att byggstart för sträckan Dåva-Skellefteå ska ske under nästa mandatperiod. Det skulle samtidigt vara en tydlig socialdemokratisk markering mot Moderaterna och riksdagsledamoten Edward Riedl (M) som vill vänta med bygget av Norrbotniabanan till efter 2030.

Ett sådant besked skulle ge god vind i seglen åt Socialdemokraterna i norra Sverige inför höstens val.

Alliansens brist på engagemang för Norrbotniabanan var en av förklaringarna till de borgerliga partiernas tillbakagång i Norrbotten och Västerbotten i valet 2014.

Väljarna i Umeå, Skellefteå, Piteå och Luleå såg en borgerlig regering som var ointresserad av Norrbotniabanan samtidigt som Stefan Löfven (S) beskrev den som ett framtidsprojekt.

Det påverkade och hade betydelse när norrlänningarna gick till valurnorna för fyra år sedan.

Jag är övertygad om att Norrbotniabanan har goda förutsättningar att bli en sådan valvinnande fråga för S i norr även 2018. Men då gäller det att Eneroth, statsminister Stefan Löfven och deras regeringskamrater är noga med formuleringarna när de så småningom fastställer Trafikverkets plan.