Andelen avslag på nya sjukskrivningar har ökat från 1 till 2,5 procent och för de som redan är sjukskrivna har avslagen tredubblats.

Nu ryter LO till.

Så här säger organisationens avtalssekreterare Torbjörn Johansson om regeringen:

– De ska stå för medmänsklighet som de sa i valrörelsen. Man blir inte friskare för att man blir fattig, det här är bara en press på människor.

– Vi ser att hela hanteringen för våra medlemmar håller på att haverera. Folk som är multisjuka blir definierade som friska och ställs då inför att söka jobb. Men man kan inte få ett jobb med alla de sjukdomarna, det är fullkomligt horribelt.

Medierna berättar om olika öden. Det damp ned ett brev från Försäkringskassan att den som varit sjuk i många år skulle söka en heltidstjänst på Arbetsförmedlingen.

Socialminister Annika Strandhäll (S) menar att det faktum att antalet avslag har ökat bottnar i att Försäkringskassan fått mer resurser för att pröva de sjukskrivnas arbetsförmåga.

Kan det verkligen stämma?

Jag tror snarare att de krav som regeringen ställt på lägre sjuktal fått Försäkringskassan att göra strängare bedömningar. Regeringen har satt målet att antalet sjukdagar per individ och år ska vara 9 i december 2020. I dag är siffran 10,2.

När de borgerliga införde en bortre tidsgräns (stupstocken) för sjukpenning kom det skarpa protester från facket, socialdemokraterna och vänstern i stort. Och i regeringsställning tog man bort stupstocken. Hurra, hurra, vi vann.

Men det blev inte riktigt som vi trodde. Avslagen på sjukskrivningar har som sagt ökat dramatiskt. Precis som när det gäller assistansersättningen hamnar Socialdemokraterna i en märklig situation. Man samlade röster bland annat på löften om förbättrad social trygghet men ute i vardagen sprider sig otryggheten.

I valrörelsen 2018 kan man inte göra valaffischer på målet om nio dagars sjukersättning per löntagare. Det är ingen paroll som kommer att leda till entusiasm ute bland människorna. Inte heller att en multisjuk sedan 2008 nu ska söka heltidsjobb.

”Hur kunde vi ge tjänstemän på Försäkringskassan ett större förtroende i att bedöma vilka som är sjuka, än de läkare och övrig vårdpersonal som faktiskt träffar personerna som söker sjukpenning? Hur kunde vi ge dessa handläggare, som inte har någon medicinsk kompetens, en sådan makt över människors liv och död?”

Det frågar Helen Björnfoth i en ledare i vänstertidningen Flamman och det är högst befogade frågor.

Nu är det som om stora socialpolitiska visioner hamnar i skuggan för Försäkringskassans budgetmål, som ju regeringen ställt upp.

I fråga om att skapa social trygghet i samhället har socialdemokraterna ett stort förtroendekapital men det riskerar att devalveras av den kamerala syn som ersatt socialpolitiska visioner. Och det sker i en tid när svensk ekonomi är urstark och det finns ett reformutrymme på 40 miljarder kronor.

Det är bra att LO sätter press på regeringen. Om trycket blir tillräckligt starkt kommer förnuftet att segra, precis som i fallet med assistentersättningen och flyktingungdomarna från Afghanistan.