Det råder bostadsbrist i 255 av landets 290 kommuner. Över en halv miljon står i bostadskö bara i Stockholm. Och nästan hälften av stockholmarna har för låga inkomster för att ha råd att bo i en nybyggd tvåa. I det läget vill Jimmie Åkesson riva husen i de invandrartäta förorterna.

Åtta partiledare har fått välja en favoritort när SR:s Studio Ett gör personliga intervjuer med dem i serien Mitt Sverige, ackompanjerade av svensk nationalromantik från Hugo Alfvén. Stefan Löfven valde att åka till Trollhättan. Annie Lööf åkte hem till Värnamo och Jonas Sjöstedt drog till Umeå. Gustaf Fridolin for till Borensberg och Jan Björklund till Västerås.

”Sverigevännen” Jimmie Åkesson hittade märkligt nog ingen plats som han vill kalla Mitt Sverige. Nej, han fann sin favoritort i danska Hvidovre, där hans polare i främlingsfientliga Dansk folkeparti styr tillsammans med Socialdemokraterna.

Åkesson ser Danmark som ett föredöme och han skulle gärna vilja ta över den danska migrations- och integrationspolitiken. Han tycker till exempel att det vore bra att riva och avveckla det som danskarna kallar ghetton och som i Sverige benämns utsatta områden.

I intervjun hävdar han att det vore bättre att riva och bygga nytt än att lägga enorma resurser på att renovera hyreshusen. Det är ett populistiskt och orealistiskt utspel. Problemet är att de inte har renoverats utan långsamt slitits ner.

Politikerna har inte brytt sig om den växande bostadssegregationen. En lägenhet i dag är inte en social rättighet. I utsatta områden riskerar de i stället att bli en sanitär olägenhet när för många människor trängs på små ytor.

De som bor i Tensta eller Rinkeby skulle inte bli hjälpta av en rivning. Det skulle inte någon av de 556 000 som står i bostadskö i Stockholm heller bli. Detsamma gäller de allt fler hemlösa äldre.

Även om tempot i byggandet höjts de senaste åren byggs det för lite och för dyrt. Läget har inte förbättrats av att allmännyttan sålt av sina lägenheter till privata intressen. Den som inte har mycket pengar har svårt att ta sig in på bostadsmarknaden.

Det är bristen på en långsiktig bostadspolitik som skapar problemen. Vi har inte råd att skattevägen subventionera enkla och billiga hyresrätter, hävdas i debatten. Högern slåss som alltid för den starkes rätt, till exempel genom att argumentera för marknadshyror.

Men pengar finns, fast till annat. Alliansregeringen såg till att den som äger sin bostad drog en vinstlott. Fastighetsskatten avskaffades och ersattes med en låg avgift. Villaägare och bostadsrättsinnehavare har sedan 2009 fått 118 miljarder kronor i rotbidrag för att bygga till eller renovera kök och badrum.

Den som lånat till sin bostad får dessutom tillbaka stora summor från staten. Ränteavdragen kostar 30 miljarder kronor om året och riskerar att åderlåta statskassan på 60 miljarder kronor årligen om räntan höjs.

Det är läge att omfördela resurserna och då får inte den förvirrade ”Sverigevännen” Jimmie Åkessons idiotiska rivningsplaner genomföras.