För många av dagens ungdomar handlar vardagen om jobben och om att få fotfäste på arbetsmarknaden. Det handlar inte minst om invandrarungdomarnas situation, där vi ser orättvisor både i segregerat boende och i möjligheten till utbildning.

Om man pratar om engagemang och intresse, då måste man också prata om hur omvärlden faktiskt ser ut. Vi måste prata om den ångest som många unga känner inför framtiden.

Vi måste kunna tala om att många dörrar tyvärr är blockerade som en ung skulle kunna använda för att komma in i samhället på riktigt, och att det inte alltid hjälper att banka och banka för att höras.

Det alltid varit tufft för ungdomar att komma in på arbetsmarknaden.

Generellt. Sedan har det funnits vissa perioder då det varit lättare, men det är svårt för ungdomar att få ett riktigt jobb och med ett riktigt jobb menar jag då en fast anställning.

Ungdomsarbetslösheten låg inte för så länge sedan på mer än dryga 20 procent, idag är den nere kring 17 procent. Detta efter hårdsatsningar på ungdomar och jobb av den nuvarande S-regeringen, men när arbetslösheten totalt stannar vid 6,7 procent så finns det fortsatt mycket kvar att göra för en hel ungdomsgeneration.

Stegen från arbetslöshet i unga år och till vanmakt och passivitet och därmed dåligt självförtroende är kort. Dagens ungdomar kommer dessutom till en skiktad och otrygg arbetsmarknad.

Arbetsgivarna eftersträvar, som det alltid heter från det hållet, allt större flexibilitet då blir deltids-och visstidsanställningar ett vanligt scenario för den som söker sig ett arbete. Inte ett fast och tryggt jobb som man kan bygga sin framtid på.

Klart är att ungdomar som kommer ut i arbetslivet ska samma rättigheter som alla andra. Det ska finnas kollektivavtal, de ska få ett tydligt anställningsbevis där lönen angivs, hur lång arbetstiden ska vara, vad ersättningen är för övertid och obekväm arbetstid och hur det är med semesterersättningen. Ungdomar måste bli schyst behandlade.

När ungdomar har tillfrågats om vilka viktiga mål i framtiden de har är ett fast och tryggt arbete helt dominerande. Något för politiker, facket och arbetsgivarna, både de offentliga och privata, att ta fasta på.

De flesta av oss vet hur det står till inom vård och omsorg. Deltider och timjobb har blivit allt vanligare, arbetsmiljön har blivit sämre i all stress. Det finns oändligt mycket att göra för att skapa arbetsplatser som fungerar. Inte minst ser vi det inom dagens äldrevård.

Det krävs krafttag för att locka fler till vården. Nu när ungdomsarbetslösheten är fortsatt hög, borde det därför vara läge att satsa generöst på att utbilda ungdomar till jobben i vård och omsorg.

Det kan vara väl investerade pengar och en riktig satsning för att klara de stora behov av personal som framförallt äldrevården kommer att kräva under de närmaste 10-15 åren.

Inom det närmaste decenniet fattas dessutom omkring 200 000 anställda inom vård och omsorg. Här finns jobben.