Löneorättvisorna på den svenska arbetsmarknaden tycks skrivna i sten. Generellt tjänar männen mer för samma jobb än kvinnor. För en majoritet av kvinnor är därför lönen den viktigaste jämställdhetsfrågan.

Idag tjänar nära 40 procent av heltidsarbetande LO-kvinnorna mindre än 22 000 kronor i månaden. Lägg därtill alla med påtvingad deltid som inte kan räkna med att fylla upp den otillräckliga lönen till en rimlig nivå.

Det har visat sig svårt att omforma den könsuppdelade arbetsmarknaden.

Tre av fyra kvinnor arbetar inom låglöneyrken i offentliga sektor medan tre fjärdedelar av männen återfinns i den mer inkomsbringande privata sektorn. Och det tycks hart när omöjligt att förändra dessa fakta.

Kvinnors löner är i genomsnitt tolv procent lägre än mäns om vi ser till hela arbetsmarknaden. Störst är skillnaderna för tjänstemän inom den privara sektorn, där kvinnor tjänar 18 procent minde än männen.

Lägg därtill att allt fler avLO:s medlemmar har otrygga anställningar. 25 procent av kvinnorna och 17 procent av männen har visstidsanställningar.

Anställda inom Hotell-och restaurang är särsklilt utsatta. Många måste ha mobilen med sig jämt av rädsla för att missa ett sms från arbetsgivaren om att nu behövs du på jobbet.

Lägg därtill att kvinnor med deltidsjobb missgynnas av vårt nuvarande pensionssystem.

Det är hög tid att sätta ner foten. Deltidsjobben: lagstifta om rätten till heltidsarbete. Försämra inte a-kassan för dem som tvingas deltidsarbeta. Det är kvinnor som drabbas i sin vardag som springvikarier, timanställningar och deltider istället för heltider.

Inte minst inom inom vård och omsorgsyrkena.

För kvinnor inom vård och omsorg finns ingen löneglidning. När sjukfrånvaron analyseras visar det sig, föga överraskande, att det är kvinnor som är hårdast drabbade.

Och hur har makthavarna tänkt sig att de deltidsarbetande kvinnornas framtida pension ska se ut?

Då handlar det framförallt om kvinnor som fått slita hårt i den offentliga sektorns allt mer slimmade arbetsplatser, där färre ska göra allt mer utan ett större inflytande över vare sig lönebildning eller arbetsinnehåll.

Dessutom: servicesektorn och merparten av den offentliga sektorn har de sämsta arbetsmiljöerna. Kvinnor dominerar. När långtidssjukfrånvaron analyseras visar det sig, föga överraskande, att det är kvinnor som är hårdast drabbade.

De lägst avlönade kvinnorna inom den offentliga sektorn har haft den jämförelsevis sämsta löneutvecklingen under de senaste decenniet. Något som är oacceptabelt. Alla måste ha en lön som de kan leva på. Så är det inte idag.

Ett nytänkande är ett måste. Fortfarande går vägen mot ett mer rättvist och jämställt samhälle i allt för sakta mak. För många strukturer har stelnat i hur det som alltid varit och tydligen ska så förbli.