Kristdemokraterna behöver allt uppmärksamhet som partiet kan få. Det är utifrån denne verklighet som Ebba Busch Thor nu säger sig vilja samarbeta med Bert Karlsson inför den kommande valrörelsen och Bert ställer förstås upp med alla sina pukor och trumpeter.

Nog känns det som något av desperation från KD med det omaka paret Busch Thor och Bert K. Jag tror heller inte att detta ökar Kristdemkraternas trovärdighet, och knappast de dystra opinionssiffrorna. Men vad gör man inte för att rycka i alla halmstrån.

KD har tidigare lyckats med det nästan omöjliga när man vid de senaste valen på sluttampen prånglat sig över riksdagsspärren och fortsatta riksdagsmandat, men inför årets val ser det dystrare ut än tidigare

I Sifos februarimätning av väljaropinionen,presenterad i lördags, är partiet nere på 2,8 procent. Det finns inga tecken som talar för att Kristdemokraterna skulle få något nytt lyft under den närmaste framtiden. Glöm inte att KD sedan valet 2014 har KD ständigt parkerat under fyraprocentsspärren.

Om det vore val idag vore det med ajöss med Kristdemokraterna i riksdagen. Det är fler än ett parti som försöker profitera på de Kristdemokratiska tillkortakommandena. Detta med att betona både familjen och omsorgsfrågorna. Båda hjärtefrågor för KD.

Tiderna förändras. Sedan rekordvalet 1998, då Kristdemokraterna nådde

11,7 procent av rösterna, och blev näst största borgerliga parti efter Moderaterna, har det gått stadigt utför både hos väljarna och i opinionen.

Tillbakagången beror intre minst minst på att Moderaterna efter Anna Kinberg Batra, med sin nye partiledare Ulf Kristersson i spetsen, lyft både alliansen som den moderata politiken, men KD har inte kunnat haka på.

När Moderaterna går framåt är det framförallt Kristdemokraterna som drabbas. Det motsatta hände under Alf Svenssons tid som KD-ledare ; då var det från besvikna moderatsympatisörer partiet hämtade sina nya väljare.

Idag upplevs Kristdemokraternas politik som utslätad och profillös.

Mycket av det som erbjuds i politisk väg är gammal redan genomtuggad skåpmat. Något särskilt nytt har inte kommit ut från Ebba Busch Thors partiledarverkstad.

Ebba Busch Thor personifierar sitt eget parti, tvekande och sökande.

Samtidigt har partiet försatt sig i en situation, där det kan bli svårt att profilera de egna frågorna. När fyra partier ska ta plats i ett samarbete finns alltid risk för en gökunge.

För Ebba Busch Thor gäller det nu att dels att samla sitt parti, dels att lyfta fram en politik som på något sätt engagerar nya allmänborgerliga väljare.

Dessutom måste hon ena ett parti där åsikterna om framtiden enligt uppgift går isär, vilket knappast är det lättaste, men under kan ske om tron är den rätta, men frågan är ändå om hon är vuxen uppgiften att vända den nu, som det synes, fastlåsta nedåtgående trenden.

KD är helt enkelt ett parti i otakt med den politiska omvärlden och då hjälper det föga att ropa på populisten Bert Karlsson.