Av var och en efter förmåga

Det är tufft för många på arbetsmarknaden, men det är extra svårt för dem som har någon form av psykisk eller fysisk krämpa.

Sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättningar ligger på 55 procent, vilket ska jämföra med 77 procent för befolkningen i sin helhet.

Det är dessutom människor som kommer att ha det svårt även när konjunkturerna vänder.

I dagens slimmade arbetsorganisationer finns det sällan plats för dem som har någon form av funktionshinder. Arbetsgivarna efterfrågar den ständigt hyperproduktiva arbetskraften.

Därför behövs extraordinära insatser för dem som av ett eller annat skäl har svårt att ta plats i det vanliga arbetslivet. Det är också skälet till att jag länge argumenterat för en höjning av det så kallade lönebidragstaket.

Idrottsklubbar, handikappföreningar, kyrkor och andra ideella organisationer – som anställer funktionshindrade och andra som har det svårt på arbetsmarknaden – måste få ordentlig kompensation.

Men under en följd av år har vi istället upplevt motsatsen.

Faktum är att vi får gå tillbaka till Göran Perssons och Pär Nuders styre för att hitta en statsbudget med förstärkningar av lönebidragen.

Följden blir att lönebidragen gröps ur för varje år som går och att föreningslivet får sämre möjligheter att ta emot lönebidragsanställda.

Även Handikappförbunden är djupt oroade över utvecklingen.

De beskriver höjt tak för lönebidrag och enklare regler för lönestöd som två viktiga åtgärder för att fler människor med funktionsnedsättning ska komma i arbete.

En enkät, som Handikappförbunden gjorde före valet 2014, visar att det finns en riksdagsmajoritet för att höja taket.

Samtliga partier (utom C och M) svarade klart ja på frågan om de vill genomföra Funka-utredningens förslag om att höja lönebidragstaket till 19 800 kr per månad.

Efter Funka-utredningen 2012 gjorde riksdagen dessutom ett tillkännagivande till regeringen om att det måste ske en höjning av lönebidragen. Men den borgerliga alliansregeringen brydde sig inte om riksdagsbeslutet.

Det bör inte den nya rödgröna regeringen göra. Funka-utredningens förslag bör genomföras så snabbt det bara går.

Det finns goda exempel på hur det kan fungera. Titta bara på Coompanion Norrbottens arbete med sociala arbetskooperativ.

Människor med psykiska eller fysiska funktionshinder får chansen att göra nytta. Det kan handla om skogsvård, snöskottning, tvättning, städning, bilvård, catering, värdskap och andra arbetsuppgifter som skräddarsys efter den enskildes förutsättningar och önskemål.

Arbetstiden är anpassad efter individerna.

Alla jobbar 100 procent av sin förmåga. Det betyder att vissa jobbar åtta timmar per dag, några fyra timmar eller mindre.

Nyckelorden är de klassiska ”av var och en efter förmåga”. Man gör vad man orkar och kan.

Men alla får chansen att uppleva gemenskapen på en arbetsplats och göra en samhällsnyttig insats.

Långtidssjuka och långtidsarbetslösa får mål och mening i tillvaron. Det blir ett alternativ till utanförskap, bidragsberoende och institutionalisering.

Men det krävs större insatser i samma riktning.

En uppräkning och indexering av lönebidragstaket kan bidra till att minska arbetslösheten och öka sysselsättningen bland de grupper som i dag befinner sig absolut längst bort från arbetsmarknaden.

Det vore ett litet men viktigt steg på vägen för att förverkliga regeringens mål om att Sverige ska ha EU:s lägsta arbetslöshet år 2020.

 
  • Mest lästa artiklarna