De flesta av oss har fått det bättre de senaste åren. Många av oss har även kunnat dra nytta av en god real löneutveckling, låg inflation och plockat frukterna av en allmänt förbättrad samhällsekonomi.

Grupper som däremot fått det sämre de senaste åren, och under större delen av 2010-talet, är framförallt ensamstående kvinnor, men också arbetslösa och nyanlända invandrare.

Förutom att de ofta har svårt att få ett fast jobb har de drabbats av de reala försämringar som skett i bidragssystemen. Inte ens den återhämtning i samhällsekonomin som skett de senaste åren har kunnat förbättra situationen.

Regeringen och finansminister Magdalena Andersson är väl medvetna om problemen och arbetar är inriktat på att resultatet av de ekonomiskt goda åren ska fördelas så rättvist som möjligt.

Arbetsmarknaden är helt eller delvis stängd för många unga ensamstående kvinnor med barn liksom för invandrare. De senare framförallt om de kommer från utomeuropeiska länder.

Det är även inom de här grupperna vi hittar många nyfattiga, där pengarna för alla utgifter inte räcker till månadsslutet och där möjligheterna till en trygg vardagstillvaro är begränsade, eftersom man ständigt lever under knappa omständigheter.

Däremot har viss förbättring skett för ungdomar. Idag är ungdomsarbetslösheten relativt låg, men då är problemet istället att många ungdomar har låga löner på tillfälliga jobb och ofta saknar egen bostad.

Detta är en realitet och ett problem i Sverige anno 2018. All tillgänglig statistik visar att det är ensamstående mödrar, invandrare och ungdomar som är de som haft den sämsta inkomstutvecklingen bland samtliga hushållstyper under de senaste tre åren. Medan andra fått en förbättrad köpkraft har köpkraften för många inom dessa grupper avstannat eller minskat.

Bland annat borde man se över bostadsbidragets utformning. Kanske ska bidraget förändras till ett mer generellt inriktat konsumtionsstöd för de hushåll som har störst behov. Inkomstprövade bidrag borde i stället ersättas av generella bidrag.

En annan konstruktion av bidraget måste till, en konstruktion som gör att de berörda hushållen får behålla en större del av bidragspengarna även om lönen marginellt höjs. För hur ska de annars få det ekonomiskt bättre?

Betydelsefullt är också att det satsas på ytterligare barnbidragshöjningar som till exempel en översyn av regelverket för försörjningsstöd för de allra mest utsatta barnfamiljerna.

För det är i grunden bara den generella välfärden som kan leda till ett rättvisare Sverige.

Inte minst viktigt är dessutom att framförallt ensamstående med barn och invandrare får samma möjligheter till en yrkesutbildning och ett arbete som alla andra. Att ha ett riktigt och fast arbete är nyckeln till en bättre tillvaro. Det kan aldrig nog understrykas.

I ett rikt samhälle som vårt måste alla ha rätt till en grundtrygghet och inte alltid behöva uppleva sig som försummade och bortglömda. Det delade Sverige existerar, men det är fullt möjligt att arbeta bort orättvisorna.

Som så ofta är det en fråga om vilja och om att prioritera. Ansvaret för att så sker vilar tungt på våra politiker.