Ledare På ledarsidan den 24 november skrev jag om riksdagsledamoten Edward Riedl (M) som vill skjuta bygget av Norrbotniabanan långt in i framtiden, någon gång bortom 2030. Detta är dessutom inte det enda exemplet på M-förslag som riskerar att få starkt negativa effekter för norra Sverige.

Moderaternas budgetmotion i riksdagen rymmer även kraftiga bantningar i det statliga anslaget för näringslivsutveckling. M vill minska anslaget med hela 612 miljoner kronor. Partiet säger inget om hur besparingen ska gå till. Men det är ett högst rimligt antagande en sådan drakonisk besparing skulle gå ut över kapitaltillskottet för Norrlandsfonden, som är en av de största budgetsatsningarna som regeringen föreslår på området för 2018.

En sådan politik skulle få allvarliga konsekvenser. Affärsbankerna har dragit ner och stängt många kontor i de fem Norrlandslänen, vilket gör det svårare för mindre företag att få loss kapital.

Därmed blir Norrlandsfonden allt viktigare som ”alternativ bank” för att erbjuda marknadskompletterande lån till företag i småkommunerna i norr.

Annorlunda uttryckt: Om M får råda kommer det att försvaga Norrlandsfondens möjligheter att bidra till näringslivsutveckling i norra Sverige.

Ett annat trist exempel är Moderaternas motstånd till regeringens omlokaliseringspolitik.

”Det är ingen hemlighet att Moderaterna är skeptiska till att omlokalisera statlig verksamhet”, sa riksdagsledamoten Åsa Coenraads (M) vid ett seminarium i riksdagshuset 22 november.

Med andra ord: Med M-styre blir det ingen flytt av Polarforskningssekretariatet till Luleå eller familjerättsmyndigheten till Skellefteå. Ej heller av SCB:s huvudkontor till Örebro eller Fastighetsmäklarinspektionen till Karlstad.

Moderaterna kan inte ens tänka sig att flytta E-hälsomyndigheten till Kalmar. I Dagens Samhälle 15 november 2016 menade riksdagsledamoten Cecilia Widegren (M) att flytten till Kalmar är ett hot mot hela den svenska hälsovisionen! Sådana uttalanden är givetvis bara skräck¬propaganda och rena överdrifter. Det ¬går lika bra att hantera recept, medicinregister och annat i Småland som i Stockholm.

Men det säger något om hur Moderaterna ser på det Sverige som finns utanför 08-området. Omlokaliseringar leder till en ”kompetensurlakning”, som Fredrik Reinfeldt påstod en gång i tiden.

Sannolikt är det synsättet också en av förklaringarna till Moderaternas bakslag i valet 2014. Många väljare runtom i landet upplevde att Stockholmsfixeringen var total. Reinfeldt talade om att industrin var ”basically gone” (i praktiken borta) och totalmissade de enorma värden som finns i Piteå, Luleå, Kalix, Kiruna, Borlänge, Sundsvall, Oxelösund, Göteborg, Trollhättan, Grums och andra svenska industrikommuner.

Inför valet 2018 är det heller inget nytt under solen. Stockholmsperspektiven och den urbana normen fortsätter att dominera i M. Det är symptomatiskt när MUF-basen Benjamin Dousa anklagar Centerpartiet för ”socialism” när det driver kravet om avskrivning på studielånen för de som väljer att flytta till glesbygdskommuner som behöver välutbildad arbetskraft.

Sådant snack borde, för övrigt, leda till viss eftertanke i Annie Lööfs parti. Socialdemokraterna borde vara en mer naturlig samarbetspartner om centerpartisterna vill stärka regional- och landsbygdspolitiken.

De har inget stöd att hämta hos M-politiker som talar illa om Norrbotniabanan, motsätter sig omlokaliseringar och vill dra ned de statliga anslagen till regional näringslivsutveckling.