Levande eller död stadskärna? Frågan är allt mera aktuell. I Luleå och för övrigt i många städer i Sverige.

Piteå är inget undantag även om våra politiker i Piteå under lång tid varit förståndigare än de flesta andra kommuner.

Man tillåter byggnation av magasin på städernas utkanter, som man bedriver handel i. Köpenskapen minskar inne i städerna och hamnar en bit utanför städerna där marken är billig och begränsningar för användandet ringa. Öppna varuhus och butiker dygnet runt eller åtminstone alla dagar.

En annan del står näthandeln för. I bägge fallen är priset på varor och tjänster det som ger köpsignalerna.

För många av oss är det dock så, att vi inte vill vara tvungna att ha bil eller tvingas åka Buss eller taxi för att träffa folk, kanske handla. Vi vill gärna att det ska vara nära till och helst mysigt och ändå välbefolkat. Stort men ändå mitt bland oss. Miljöriktigt med bra utbud av varor och tjänster.

Nutida handel måste göras om till mötesplatser. Mötesplatser som också är handel.

Varuhus och handlare som bygger om och gör sitt utbud till varor man lätt tar med sig när man går till och från mötesplatsen. Många restauranger och kaféer i en blandning. Många med verksamhet i varandra. Livsmedel och annan handel i god förening med gott om platser att stanna av på. Närturism för alla. Människor vill träffa andra människor.

Kan man inte längre träffas hos sin lokala ”bya” eller andra handlare vill man åtminstone göra det när man åker in i tätorten.

Vi arbetar mindre, har mer och mer fritid. En del vill in till staden en del vill därifrån. Så länge vi har externhandel som är öppen alla dagar, är naturligtvis nära handel, nära mötesplatser öppethållandet ett måste även för dem.

När stadens/ byarnas handel försvunnit är det lite väl sent att ändra på saken. Då finns den på nätet eller samlat i lådor utanför städerna.

Stor del av detta, Levande eller död stads/bya-kärna, är hur våra politiker tycker vi ska ha det.

Jag tycker vi ska ha levande stads och byacentrum. Mycket viktigare än Köplador på ställen vi annars aldrig skulle besöka.

Tage Skoog