Många sparplaner har blivit presenterade genom åren, så även detta år.

Kliniken där jag jobbar har, vad jag förstår, gått med plus men vi ska ändå spara 4,8 miljoner under 2017. I den nya handlingsplanen för 2017 som vi alldeles nyss fått ta del av, är en av åtgärderna att rekrytera och behålla medarbetare, denna punkt är en av de viktigaste tycker jag!

.

Det är vi som jobbar närmast patienten som utgör vårdkvalitén, om inte vi finns så är inte heller vården särskilt bra.

Det kan vi nog alla vara överens om. Det som inte framgår av handlingsplanen är på vilket sätt våra ledare arbetar för att ”behålla sina anställda”.

Kan ni nämna någon enda åtgärd ni vidtar för att er personal ska stanna kvar?

Det vi istället ser idag är att många sjuksköterskor anställda av Region Norrbotten söker sig till helt andra yrken eftersom man inte orkar med stressen som man får av att ständigt vara kort om folk, ofta jobba övertid och vara rädd att få jobba för flera under semestertider.

.

Sen att vårdplatser stängs ner tillfälligt på grund av personalbrist ger också en osäkerhet hos oss om man får jobba kvar eller jobba på någon annan avdelning där man egentligen inte vill jobba. Man blir på intet sätt väl behandlad och uppskattad av sin arbetsgivare endast betraktad som en rad på ett schema som ska fyllas ut.

.

Visst är det så att ingen är oumbärlig, men sjuksköterskor växer verkligen inte på träd och det blir svårare och svårare att rekrytera nya friska krafter och behålla erfarna ”rutinbärare”.

.

Det verkar som om man tror att man kan göra vad som helst med oss, lägga på fler och mer avancerade uppgifter med befintlig personalstyrka, ”hota” oss med tre semesterperioder varje sommar och göra oss oroliga att inte få vara kvar på den arbetsplats man trivs bra på och har kompetens för.

.

Stress är en annan del av vår vardag som ger längtan till ett annat arbetsliv, när man jobbar så fort man kan och ändå känner att man inte räcker till, man går hem och funderar över saker man glömt, över patienten som man inte hann finnas där för och om man verkligen gjort allt man kunnat.

Vi är vana att sträcka oss som gummiband för att räcka till men gummibandet brister om man sträcker det för hårt och det är det som håller på att hända nu för att landstinget inte sett oss som något annat än kostnadsmassa.

Det har funnits år att göra något åt detta men man har inget gjort, vi står snart inför den personalflykt som finns i södra Sverige och insändare som denna, tror jag, uppfattas som gnäll men jag hoppas jag har fel.

.

Jag drömmer fortfarande om att arbetsgivaren Region Norrbotten, satsar på att bli den bästa arbetsgivaren, där personalen trivs, där man blir uppskattad och värdesatt för att man gör ett bra arbete och där min erfarenhet tas tillvara och inte bara med en axelryckning skickar iväg mig om jag söker och får ett nytt jobb och inte ens fråga varför jag inte vill jobba kvar.

Det är inte ok och vi är både arga och besvikna!

.

Ni förlorar många kompetenta med er urusla personalpolitik och i slutändan även pengar. Det saknas långsiktig planering och de handlingsplaner som kommer ut till oss är obegripligt skrivna. Kommunicera vad ni har i tanken till oss och se till att vi vet vad som händer nästa år och inte bara över sommaren.

Det är vi som jobbar direkt med patientsäkerheten, med patientdelaktigheten och med de flöden som vi ska förbättra för att ingen ska ligga på sjukhus i onödan.

Det finns tankar hos oss men upplevelsen är att ingen lyssnar och att det inte är någon idé ens med en liten insändare, men någonstans måste frustrationen få pysa ut. Tack för ordet!