Jag blev uppriktigt ledsen när jag läste en uppföljningsartikel i PT (31/5) till kritiken om att skolorna i Piteå Kommun är smutsiga och dåligt städade. I dagens artikel försvarade sig fyra fackliga ombud på kommunens städenhet och de menade att de enbart städade efter de direktiv kommunen har givit dem. Jag blir ledsen för att kritiken är helt missriktad!

Detta är så symptomatiskt för den verklighet vi lever i just nu, där vi ”på golvet” blir syndabockar, och får försvara oss så gott det går, för en kommun som inte ger oss rätt förutsättningar att kunna utföra vårt jobb på bästa sätt. Detsamma är uppenbart i hela den offentliga sektorn (Socialförvaltningen, Vård- och omsorg och skola). Jag är och förblir så urbota trött på detta!

Jag har jobbat som lärare i snart 14 år och har egentligen från dag ett fått höra att vi måste spara pengar och jag upplever att de senaste fem åren har detta sparkrav eskalerat lavinartat. Det dras in på än det ena och än det andra. Vi lärare går på knäna.

Artikelbild

| Dagens insändarskribent har gått ner på 80 procent men har exakt samma tjänst som för sex år sedan. Skribenten har fått nog av kommunens besparingar.

Jag har gått ner i tid och jobbar 80 procent just nu eftersom jag stångas med den berömda väggen. Ironiskt nog så är min 80 procentiga tjänst idag exakt densamma som min 100 procent var för 6 år sedan. Samma antal timmar och uppdrag har blivit 80 istället för 100. Vad hände där?? Då vi sedan dessutom blev av med både sophink på arbetsrummet och gardinerna i klassrummen eftersom ”det måste sparas” började jag på allvar bli riktig oroad. Vad håller kommunen på med egentligen?

En stor orsak till missnöjet som pyr hos kommunens anställda beror på att alla dessa sparkrav inte är förankrade hos oss. Vi förstår inte varför det måste sparas så evinnerligt? Just nu lever vi i en verklighet av en enorm välfärd. Många har det gott ställt, medelsvenssons åker på årliga Thailandsresor och skidsemestrar, har både villa, bil, hund, trädgård, husvagn, stuga och båt.

År efter år läser vi i PT hur kommunpolitikerna ger varandra glada ryggdunkar eftersom det sparat 40 miljoner. Och ÄNDÅ får inte jag ha en sophink på rummet eller gardiner i klassrummet och för det är för dyrt? Och jobbar så att stressen sprutar ur öronen. Du hör – det rimmar illa …

En väg i rätt riktning är att återinföra att skolan blir statligt styrd. Att det är staten som bestämmer hur mycket pengar skolan ska få och att staten bestämmer vad en 100 procentig tjänst egentligen ska innehålla.

Med tanke på att det tidigare under året har debatterats en del om att Piteborna för en ”svågerpolitik” funderar jag om det även gäller i Stadshuset med tanke på hur pengapotten fördelas (exempelvis en Bondökanal där det pumpas in miljonbelopp i lokala byggföretag). Tänk om vi kunde få en extra miljon till skolan ...?!

Men vad vet jag? Vi får ju ingenting veta …