Jag minns fortfarande när jag var fyra år. Och jag minns spindeln som jag och kompisarna ryckte loss benen från – ett i taget. På allt färre ben försökte den kravla sig fram, sen låg den platt på magen och till slut rörde den sig inte alls. Och då var det bara att trycka till den med skon – eller leta efter nästa spindel att lemlästa.

Förra veckan var jag till migrationsverket med en kille som fått sitt tredje avslag och därmed ska han avvisas.

Men eftersom han har sökt enligt den nya gymnasielagen som var tänkt att ge tillfälligt uppehållstillstånd, så inhiberas utvisningen tills dess att Migrations-överdomstolen bestämt om lagen går att tillämpa. Det beslutet kommer senare i augusti eller kanske i september, ingen vet.

Tills dess är det bara för honom att vänta. Men inte hemma för medan han och alla andra sökanden väntar på att få besked så drar Migrationsverket in både boende och dagpenning!

Så nu kan han och många hundratals andra artonåringar (om inte fler, det är många som får tredje avslaget just nu) bara hoppas på att de får kommunalt ekonomiskt bistånd. Men hjälp med boende kan de knappast räkna med.

Återstår gör en hemlös, eventuellt pengalös och säkert tröstlös väntan i drygt en månad på en gymnasieplats som måhända aldrig kommer!

Så behandlar vi unga pojkar som trodde att de redan förlorat allt! Ända tills de kom till det land där migrationsministern kallar deportation för ”avlägsnandebeslut” och Migrationsverket i sin outgrundliga byråkratiska nit just upptäckt att det visst finns mycket, mycket mer kvar att ta bort!

Förra året var det alltför många som drog den yttersta slutsatsen och tog ett eget ”avlägsnandebeslut”: det enda sätt de kunde påverka sina liv på – var att begå självmord!

Måtte det inte återupprepas! Att barn kan vara grymma är ingen ursäkt för att vuxna ska vara det.

Gör det enda rätta – ge dem amnesti nu!

Mats Klockljung

ideell flyktingsamordnare i Glommersträsk