Debatt Den 16 november överlämnades ett idédokument om hållbar vattenkraft till miljö- och energiministrarna.

Förslaget är skrivet av Havs- och Vattenmyndigheten (HaV) och Energimyndigheten. Förhoppningen är att riksdagen ska anta ett långsiktigt beslut om vattenkraften och säkra svensk energiförsörjning. Men förslaget behöver revideras så att social och ekologisk hållbarhet genomsyrar hela strategin.

Vi som undertecknar denna artikel ser att de två myndigheternas strategi negligerar de regionala behoven och ställer en näring mot en annan: energi mot turism. Därmed begränsas den lokala och regionala utvecklingen i Norrlands älvdalar än mer.

Den avgörande orsaken att svensk vattenkraft ännu inte miljöanpassats beror på att den inte lyder under miljöbalken, utan under 1918 års vattenlag. Vattenkraftsbolagen har ännu inte behövt betala för sin miljöförstörelse.

Den föreslagna nationella strategin placerar Lule­älven och Göta älv i Grupp 1, vilka har högst prioritet för vattenkraftsproduktionen. Grupp 2 har näst högsta prioritet i vilka Skellefte­älven, Ångermanälven, Indalsälven och Ljusnan ingår. Det betyder att samtliga storskaligt utbyggda älvar ska användas för rikets vattenkraftsproduktion under överskådlig tid, och att de har så hög prioritet att miljön nedprioriteras till ett minimum. Dessa älv-län som bidrar storskaligt till statskassan, får i gengäld leva med kilometerlånga döda torrfåror, sänkta fastighetsvärden, stopp för fiskvandring, eroderade strandbrinkar där lagskyddade fornlämningar årligen rasar ut, farliga strömmar och risk för översvämningar. Social hållbarhet finns inte alls med som hållbarhetskriterium i strategin.

Sveriges miljöorganisationer har i rapporten ”Rikedomar runt rinnande vatten” visat på en rad exempel globalt där miljöåtgärder i vattenkraftsälvar genererar en positiv företagsutveckling genom turism. Svenska vattenkraftsälvar kan generera 11 miljarder kronor per år i turismintäkter om den storskaliga vattenkraften miljöanpassas. Kostnaden är framförallt energiförluster som enkelt pareras genom ökande nederbörd och effektiviseringar av kraftverken. Utväxlingen i andra änden är nya arbeten. Levande älvar skapar förutsättningar för företagsutvecklande bygder.

Flera älvdalskommuner, med Jokkmokks kommun i täten, levererar miljardintäkter till statskassan, samtidigt som de är hårt drabbade av utflyttning och minskade möjligheter till utveckling. Ska vi acceptera att viktiga hållbara utvecklingsmöjligheter fråntas oss? En miljöanpassning av vattenkraften skapar refuger för liv i älvarna. Naturen är en resurs för fler än bara för kraftindustrin. Miljö­anpassade älvar skapar ekosystemtjänster för invånare såväl som besökare. Att samtidigt kunna producera energi till Sverige nationellt är en bonus men får inte vara överordnad hållbarheten lokalt.

Nationell strategi med likvärdig hänsyn till energiproduktion och miljö.

Vi vill att Sveriges regering och riksdag utvecklar en strategi som skapar ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet i alla vattenkraftsälvar. Sverige har möjlighet till helt förnybar elproduktion med samtidig hänsyn tagen till biologi och regional utveckling.

Får nuvarande nationell strategi genomslag i riks­dagen och i genomförandet av EU:s vattendirektiv, då permanentas en ohållbar rovdrift av de största älv­dalarna och deras samhällen, varav de flesta ligger i norra Sverige. Det är nu upp till er politiker att se till att så inte sker. Älvar och deras biflöden utgör livsnerver i sina regioner. Låt inte vattenkraften vara ett hinder.

Lule älvdal:

Skellefteälven:

Ångermanälven:

Ljusnan: