Hur kan man å ena sidan införa en flygskatt på 60 kronor med det uttalade målet att minska flygandet och å andra sidan planera för att kraftigt bygga ut Sveriges största flygplats, Arlanda, till dubbla och så småningom tredubbla kapaciteten?

Att flygskatten är tandlös är de flesta överens om, 60 kronor lär knappast avskräcka någon från att flyga. Men att öka antalet passagerare på Arlanda från 24 miljoner till cirka 70 miljoner, det är däremot en väldigt kraftfull åtgärd.

Regeringen sätter nu sitt hopp till att alternativa, fossilfria flygbränslen snabbt ska utvecklas. Men den vet också, eller borde veta, att dessa bränslen aldrig kommer att räcka till för att täcka flygets behov – förutom alla andra behov de ska täcka (biltrafikens inte minst).

Om inte ett ens rikt och välutbildat land som Sverige kan gå före i klimatfrågan, vad finns det då för hopp kvar?