Pressen på ungdomar blir större och större. Känslan av misslyckande ökar bland unga och likaså självmordsstatistiken.

Det är kanske inte så konstigt ändå hur statistiken ökat till skrämmande siffror när man aldrig ”duger” enligt vårt samhälle. När det inte längre räcker med gymnasial utbildning för att ”lyckas” i livet, när betygssystemet pressar tonåringarna till de gråter sig till sömns, när BUP är så underbemannat att barn med depression och grov ångest inte kan få den hjälp de behöver.

När är det nog? När är det dags för förändring på riktigt? Enligt statistik från Mind har 500 000 människor självmordstankar, 100 000 personer genomför självmordsförsök och cirka 1 500 personer dör varje år på grund av självmord. På Karolinska Institutet har man forskat om varför man tror att den psykiska ohälsan har ökat så pass mycket bland yngre.

Man kom bland annat fram till att det är vanligare att må dåligt bland de som studerar än de som arbetar.

”Idag förväntas alla elever gå igenom gymnasiet. Men för en del passar det bättre att gå direkt till praktisk yrkesutbildning. Alla är inte teoretiskt lagda och för dem som inte är det kan pressen leda till starka känslor av misslyckanden” säger Britta Alin Åkerman, professor på Karolinska Institutet.

Orsakerna till att folk begår självmord är personliga och man kan inte dra slutsatser kring exakt vad det var som fick personen att känna att döden var enda utvägen. Däremot kan man se tydliga kopplingar mellan de förändrade kraven i skolan och den ökade självmordsstatistiken bland unga.

Vi kan inte blunda för faktumet att kraven på ungdomar har blivit fler. Vi kan inte blunda för att kunskapskraven och utbildningshetsen får de unga att känna sig misslyckade, när de inte lyckas leva upp till samhällets normer och tankar kring hur de ”borde”vara.

Regeringen har beslutat om en nollvision när det gäller självmord och 2011 skrevs den nuvarande läroplanen, LGR11. Läroplanen som har kunskapskrav som knappt hälften av alla vuxna idag hade fått godkänt på. Läroplanen som ställer så höga krav och sätter sådan press på eleverna att de blir psykiskt utmattade redan i grundskolan.

Att vara ungdom idag är en match varje dag, och tyvärr klarar inte alla den fighten. Ska vi verkligen låta vårt skolsystem plundra den nya generationen? Hur kommer framtiden se ut om hälften av alla ungdomar idag är deprimerade och självmordsbenägna?

Många av er tänker säkert nu ”politikerna vill ju bara att alla barn ska lyckas i skolan och få bra jobb efter studierna, de vill ju bara att samhället ska gå runt!”. Till er som tänker så vill jag bara säga så här: hur tror ni att eleverna ska kunna få ett bra jobb om de blir psykiskt utmattade redan som tonåringar?