På söndag den 14/1 klockan 15:00 kommer kvinnor och icke binära i ett tjugotal städer i Sverige förena sig i en tyst fackelmanifestation i och för #metoo-rörelsen.

Från Luleå i norr till Malmö i söder kommer vi att ta plats på gatorna för att visa att nu är det nog. Vi har brutit tystnadskulturen och samhället förändras. Och givetvis är Piteå med! Vi startar vid Bryggan och avslutar vid Rådhustorget.

Den största anledningen till att jag gick med och arrangerade för Piteå är att jag vill ge oss kvinnor och icke binära chansen att förena oss och känna styrkan i att samlas, att se att vi är många. Och för mig är det jätteviktigt att Piteå ”min stad” är en del av den historia som nu skrivs.

Jag har följt upprop efter upprop, otaliga modiga, starka kvinnor och ickebinäras vittnesmål om sexuella trakasserier, övergrepp och kränkningar och jag har själv delat med mig. Variationerna i våra vittnesmål är stora men det som förenar oss och våra berättelser är också det viktigaste. Vi har alla blivit utsatta för mäns våld, kränkningar och trakasserier.

Nu har vi berättat om hur det är att vara kvinna/tjej/Ickebinär på jobbet, i skolan, på krogen, i hemmet, på bussen, på kvällspromenaden hem med mera.

---------------

Hur jobbigt detän känns att höraså är det ettmansproblem ...

---------------

Nu vänder jag mig till er män som sitter tysta och passiva och tänker att ”sådan är inte jag” och till er män som gång på gång låter meddela ”inte alla män är sådana”. Nej, vi vet det, det finns så många fantastiska, sköna, sunda män där ute. Men det räcker inte, nu måste ni visa lite civilkurage, kliva fram och visa att ni inte vill vara en del av det patriarkat som råder i vårt samhälle.

Kliva fram och ifrågasätta tonen i fikarummet på arbetsplatsen, i kompisgänget, i omklädningsrummet, på herrmiddagen, på krogen, i era barns skolor och överallt där ni befinner er.

Våga vara obekväma och säg ifrån.

Våga ta plats i era barns liv och lyssna på vad som händer i skolan, på raster, i samtal med vänner, vilket språk de har mot varandra.

Samtala med era söner, och acceptera aldrig våld, sexistiska beteenden, skämt och kränkningar med bortförklaringen att pojkar är pojkar, eller att de inte menar något illa för det är att dumförklara dem.

Peppa dem att säga ifrån när tjejen i skolan blir sexuellt ofredad eller kränkt och glöm aldrig att våra barn gör som vi gör, inte som vi säger.

Så rannsaka er själva och era beteenden, fundera över hur ni själv bidrar till den samhällsfara det faktiskt är.

Och hur jobbigt det än känns att höra så är det ett mansproblem och det är er män/pojkar vi alla är rädda ska skada oss kvinnor och våra döttrar, söner, systrar, bröder och så vidare.

För det är män som misshandlar kvinnor och män som misshandlar män, män som våldtar kvinnor och män som våldtar män och män som mördar kvinnor och män som mördar män. Sorgligt va?

Så till er män som sitter tysta och passiva och tänker att ”sådan är inte jag” och till er män som säger ”inte alla män” undrar jag bara; vill ni fortsätta vara de som sitter tysta och tittar på och då också fortsätta vara en del av problemet?

Om inte så är ni hjärtligt välkomna att kavla upp ärmarna och börja arbetet med att förändra attityder och beteenden. Har ni svårt att veta var man börjar? Ta hjälp av andra män som redan är på den stigen, fråga kvinnorna i er närhet, fruar, systrar, döttrar och arbetskamrater vad ni kan göra eller ännu bättre; starta en studiecirkel.

Och har du barn i skolan; prata med lärare om vilka problem dom brottas med. De hör och ser så mycket mer än vad vi föräldrar gör.

Så låt oss nu börja det stora förändringsarbetet!