Äntligen en liten glimt av kunskap i det kompakta mörker som råder i climatechange debatten i form av en analys av undervattensvulkaners påverkan på jordens temperatur utförd av Maya Tolstoy, Columbia university, New York enligt artikel i Ny teknik. Tyvärr påstås att klimatet påverkas i 100 000 års intervaller. Detta är omöjligen sant. Gravitationspulsen, som driver systemet, är fullt aktivt i denna stund och allt framgent.
Jorden är en planet och dess basala energisystem styrs av gravitationspulsen som driver tidvatten och tidjord. Klimatet system för utjämning av tidjordens och solinstrålningens lokala energitillskott runt planeten. Gravitationspulsen ger tidvatten och tidjord som ett resultat av planetens rotation runt solen, planetens rotation runt sig själv och månens rotation runt jorden. Variationer i intensitet i tidsjorden följer av att dubbelplanetens läge relativt andra planeter varierar. Variationer skapas också av variationer i jordaxelns lutning.
Denna kraft som vi benämner tidjord knådar hela planeten i två cykler per dag. Man räknar med att puckeln i vågrörelsen är cirka 0,5 meter, alltså en helt enorm kraft som övergår allas förstånd och innebär enorma mängder friktionsvärme som vi avläser som glödande lava. Intensiteten i knådandet, det vill säga i friktionsarbetet, står i relation till hur stort avståndet till månen är. I dag är avståndet mellan jordens reala tyngdpunktscentrum och dubbelplanetens (månen och jorden) imaginära tyngdpunktscentrum cirka 450 mil. Förändras detta avstånd, vilket det kontinuerligt gör, som tur är mycket långsamt, så förändras kraften i tidjorden. Bakomliggande gravitationspuls är planetens energikälla. Har inte något med koldioxid i atmosfären att göra.
Friktionsarbetet översättes till klimat genom att friktionsenergi läcker ut kraftfullt i varje skarv i huvudsak under vatten mellan relativt tjocka och därmed isolerande kontinentalplattor, vilket i sin tur värmer oceanernas vattenmassor som därmed blir planetens allt dominerande temperaturregulator. Energiflödet via skarvarna mellan kontinentalplattorna varierar kontinuerligt på grund av plattornas inbördes rörelse och plats på klotet. Det innebär att vi i takt med plattornas förflyttning och det varierande motståndet mot förflyttning erhåller helt naturliga och varierande energidifferenser mellan skilda områden i oceanerna och över planetens yta. Som tur är, är förändringarna relativt små och långsamma och de utjämnas snabbt tack vare vattenmassornas förmåga att lagra energi och fördela energi i dess strävan mot balans via till exempel strömmar. Dock sker kontinuerligt förändringar som vi kan relatera till lokala variationer i synlig vulkanism och jordbävningsintensitet.
Helt klart är att variationerna inte är begränsade till enbart 100 000 - åriga intervaller. Vår egen bergskedja Skanderna lyfts av denna kraft kontinuerligt och av turistnäringen påstått snabbast i världen, vilket bland annat innebär att vi måste erkänna att svenska vattenkraftsdammar är extremt farliga. Man lägger inte ostraffat jorddammar på ett två gånger per dygn av en vågrörelse böljande underlag.
Oceanernas temperaturskillnader utjämnas kontinuerligt genom att de åstadkommer enorma energiflöden som vi avläser som klimat. Våra climatechange analytiker har så vitt jag förstår varken kunskap om eller data om den lokal variationen i de energiflöden som gravitationspulsen åstadkommer via tidjordens friktionsarbete under vatten i plattskarvarna. Därmed finns inte en enda av dessa berömda IPCC-datamodeller som är sanna. Så länge som det är så, finns det ingen som helst anledning att ta dagens kolportörer i climatechange teori på allvar. Flertalet har antagligen inte ens hört talas om gravitationspuls och tidjorden. Jag har inte hört ett knyst från dessa sammanträdesdrakar runt klotet om planetens viktigaste energisystem. Det är ett planetärt drivet system, garanterat helt befriat från all inverkan av till exempel koldioxid och koldioxidberusade politiker och klimatamatörer.