Regeringen har utsett extrema åsiktsfränder att vansköta allas vår miljö: Det nedlagda Miljömålsrådet har återinrättats och Maria Wetterstrand har utsetts till ordförande. Det må vara naturligt att dagens minister Åsa Romson hittat ett sätt att avlöna sin klokare företrädare, som då mer energiskt kan lobba för partiets politik.

Anders Wijkman har utsetts till ordförande i Miljömålsberedningen, som är en parlamentarisk grupp med uppgift att lämna konkreta förslag till regeringen. Han är ordförande för Rom-Klubben, en lobbyorganisation av miljardärer och tidigare topp-politiker. De driver idén om en ”ny världsordning” under FN med ett ”logiskt ekonomiskt system”, som vi har svårt att skilja från sovjetisk planekonomi. För att förena mänskligheten i kampen för denna idé, förklarade en av hans företrädare, Alexander King, att en ”gemensam fiende” behövdes och ”hotet om global uppvärmning” passade bra. Klimatfrågan är alltså bara en hävstång för att införa en världsregering.

Oavsett Rom-Klubbens mål borde det vara helt uteslutet att anförtro ett politiskt uppdrag till en lobbyist. Till "nationell miljömålssamordnare för näringslivet” har Annika Helker Lundström utsetts. Hon var tidigare vd för intresseorganisationen "Svensk vindenergi". Det är ett särintresse, som är direkt beroende av politiska subventioner. Det borde diskvalificera även henne. Med utnämningarna får miljöpolitiken en slagsida åt klimatpolitik. Denna bekämpar en global uppvärmning, som är ett icke-problem, genom att begränsa utsläppen av koldioxid, vilka inte gör någon skillnad på klimatet. Detta ser inte alls ut att bli varmare utan snarare kallare. Klimatpolitikens enorma satsningar är meningslösa och tar resurser från verkliga miljöproblem.