På torsdagskvällen hedrades narkotikans offer med en ljusmanifestation på Byxtorget. Stämningsfull musik varvat med känslosamma talare samlade ett 50-tal personer. Jonas Johansson, som driver behandlingshemmet Avstampet i Älvsbyn, berättade om sin bakgrund som narkoman.
– När jag var 15 år gammal började jag fundera på hur det är att vara på en begravning. När jag var 16 år började mina kompisar att dö. En del tog livet av sig och andra dog på grund av droger. De som tog livet av sig gjorde det för att de inte hade något hopp om någon framtid. De var fast, 16 år gamla. Många otroligt fina människor – och det har bara fortsatt.
På Avstampet bor bland annat en 19-årig kille från en liten stad, inte mycket större än Piteå.
– Jag frågade honom hur många av hans kompisar som har dött. "16 stycken har dött i år", sa han. De är i åldrarna 21–50 år. Det känns så jävla onödigt, säger Jonas Johansson.
Förutom ljusen på torget stod nio ljus på scenen.
– De representerar de som hittills förlorat kampen mot narkotikan 2019. I Piteå passerade vi fjolårets dödsantal i augusti. Nio personer är de vi vet om och då räknar vi inte med självmorden som också har ökat, säger Connextions André Bengtsson.
Jonas Johansson försöker ofta föra fram att självmord inte är enda utvägen till de missbrukare han träffar.
– Det finns en utväg och det finns många olika lösningar. Missbruk är en form av psykisk ohälsa och det fina med psykisk ohälsa är att den är behandlingsbar med annat än droger, säger han.
Han slog även hål i myten att missbrukare, som de själva ofta tror, bara skadar sig själva.
– Jag har mött så många anhöriga genom åren och jag har förstått att "jag skadar ingen annan än mig själv" nästan är en missbrukares största självbedrägeri. Det är det sämsta rättfärdigandet man kan använda sig av, säger han och fortsätter:
– Varje missbrukare har ungefär 4–8 personer som är direkt berörda av den personens missbruk. Det blir många i slutändan.
Han passade även på att hylla anhöriga som stora förebilder.
– Jag läser ofta på Facebook där personer som jag skriver att vi har gått livets hårda skola. Jag tycker att det är svammel. Vi har inte gått livets hårda skola, vi har smitit undan allt ansvar. De som har gått livets hårda skola är de anhöriga som har stått bredvid och upplevt smärtan dygnet runt, säger Jonas Johansson.
