Den tredje maj 2011 fångade och märkte den grupp som kallar sig Björnprojektet en björnhona i Norrbottens inland. Hon var en av drygt 20 utvalda forskningsbjörnar som studerades under tre år.

Projektet var ett samarbete mellan Viltskadecenter, Skandinaviska björnprojektet och några samebyar och dess syfte var att få reda på mer kring björnars beteenden och predation på ren. Björnhonan fick namnet Kanti.

Kanti bar en GPS-sändare som varje halvtimme skickade hennes position till en databas. Dräktiga renvajor i området bar så kallade proximitysändare och så fort Kanti kom i närheten av någon av dem så började båda djurens sändare att skicka koordinater mer frekvent.

I fält konstaterades manuellt sedan resultatet av mötet mellan Kanti och renarna. Om det fanns djur som hon antas ha dödat rapporterades detta in i databasen. Likadant skedde med de andra sändarförsedda björnarna, för att på så sätt skapa en bild av hur stor del av renpopulationen som dödas av björn.

I januari 2013 kunde forskningsteamet konstatera att Kanti tappat sin sändare i idet hon tillbringade vintern i. Detta kunde man bland annat se genom att temperaturangivelserna som sändaren skickade ut sjönk. Enligt datan som analyserats levde dock Kanti i idet flera månader efter detta eftersom temperaturen på sändaren vissa dygn ökade och indikerat att hon tillfälligt lagt sig på den. Den 14 april är sista gången Kanti ger sig till känna via sändaren.

I början av juni hämtades sändaren ur det tomma idet av en deltagare i forskningsprojektet.

När så ett björnhuvud i slutet av augusti 2016 hittades i frysboxen hos den man som nu misstänks för grovt jakthäleri skickades kvarlevorna till Statens veterinärmedicinska anstalt. Där identifierades huvudet som Kanti genom DNA-prov. Nära skallbasen vid vänster öra återfanns även ett mikrochip med ID-märkning.

Runt överkäken fanns ett polyesterrep fäst och SVA skriver att ”detta är i likhet med det sätt som man fäster ett rep för att dra eller släpa ut en djurkropp ur skogen”. I påsen där det frysta huvudet förvarades låg enligt SVA även delar av repförpackningen, etiketten och Kantis båda avskurna öron.

SVA:s bedömning är att skallen var i gott skick och att infrysningen skett i ”relativ direkt anslutning till björnens död”. Repet i munnen bedöms ha tillkommit efter björnens död, då inga blödningar återfanns.

SVA skriver slutligen i sitt utlåtande:

”I det rikliga materialet med björnpäls återfanns både färskt och gammalt gräs vilket indikerar att björnen hanterats under vegetationsperioden (i Norrbotten innebär detta maj och framåt). Hur den lösa pälsen kommit med är oklart då päls från en färsk björn inte faller av med lätthet utan sitter fast på kroppen. Det är möjligt att materialet kommer ifrån någon typ av lega/ide. Inga metallrester gick att återfinna i pälsmaterialet på röntgenbilder av materialet.”

Mannen som skallen hittades hos, säger själv i förhör att han funnit påsen och dess innehåll i skogen under juli månad samma år.