Särskilt mammor till funktionsnedsatta barn löper en markant förhöjd risk för psykisk ohälsa, enligt en ny avhandling vid Göteborgs universitet.

En mycket högre andel bland de här mammorna hade en så hög nivå av depression och ångest att det hade getts upphov till fortsatt utredning om de svarat så i kontakt med sjukvården, säger David Norlin, doktorand vid psykologiska institutionen, som står bakom avhandlingen.
Det är inte alla som mår dåligt, men andelen är kraftigt förhöjd, i storleksordningen fördubblad.

Oro om ork

Att mammorna är särskilt utsatta för påfrestningar kopplas till att de oftare går ner i arbetstid, och därmed förlorar en viktig skyddsfaktor för välmående. Föräldrarna tvingas också ofta själva koordinera samhällets stödsystem kring barnet.

Det kan vara många olika vårdgivare, olika instanser som ger bidrag och som beviljar insatser. Det är mycket pappersarbete, mycket lagstiftning och bidragssystem att sätta sig in för att nå upp till en basnivå, säger David Norlin.

Processen är arbetsam och tar både tid och kraft, samtidigt som det skapar en ovisshet.

Föräldrarna känner att allt hänger på dem. Många är oroliga att de inte ska orka och inte ska räcka till för att barnet ska få det stöd det lagligen har rätt till, säger han.

Någon att prata med

Många föräldrar efterlyser i avhandlingen mer förebyggande psykologiskt stöd.

Att få någon att prata med om hur de har det i familjen, hur de ska orka med stressen och kunna hantera sin situation. Och de skulle vilja ha stödet innan de själva mår så dåligt att de tvingas söka hjälp, säger David Norlin.

Men han framhåller också vikten av att samhället tar ett större ansvar när det gäller att samordna kontakter kring funktionsnedsatta barn.

Man har känt till bristerna länge. Tyvärr verkar det vara en ganska svår nöt att knäcka.