Det som på klimatspråk förkortas LULUCF är avancerade system för hur man beräknar vad skog, åkrar och annan mark bidrar med vad gäller både utsläpp och upptag av växthusgaser.

I praktiken har dock diskussionen inom EU kokat ner till en kamp mellan de som anser att ett modernt skogsbruk gynnar klimatarbetet och de som anser att skogen bör bevaras i princip orörd för att kunna samla koldioxid.

På ena sidan finns stora skogsländer som Sverige och Finland – på den andra exempelvis Nederländerna, där det mest i trädväg huggits ner för länge sedan.

Kompromiss?

När klimatministrarna nu samlas i Luxemburg för att försöka enas finns ett kompromissförslag på bordet från det nuvarande ordförandelandet Estland. Det innefattar bland annat att beräkningar ska göras utgående från vad som skedde i skogsbruket mellan 2000 och 2009 – betydligt senare år än vad EU-kommissionen hade med i sitt ursprungsförslag, och som starkt ogillades av skogsländerna i norr.

Dessutom finns ett "kompensationsutrymme" där länder som av olika skäl förfördelas av referensperioden kan få tillstånd att avverka mer.

"Kan leva med"

Från Sverige är både regeringen och skogsnäringen kompromissvilliga.

Det är ett förslag som svenskt familjejordbruk kan leva med, säger Lennart Ackzell på LRF Skogsägarna till ATL.

Inför mötet är dock åsiktsskillnaderna fortsatt stora mellan medlemsländerna. Inte minst Finland trycker på hårt för att få upp kompensationsutrymmet ännu mer.

Om medlemsländerna kan enas i dag är samtidigt inte striden helt över. Därefter gäller det att även komma överens med EU-parlamentet, som beslutade om sin syn på saken redan i september.