Men det är spännande vad man kan göra med professionalism, ihärdighet och energi. Håll koll på The Magnettes, ni kommer att få höra mer av dem i större sammanhang än såhär, förhoppningsvis också med en större instrumentell uppsättning, vilket kommer att slänga bensin på lågorna.

Danny Saucedo behöver inte jobba hårt för att få med sig publiken i kväll. Därmed inte sagt att han inte jobbar hårt. Detta är en väl inövad show som andas energi. Konsertens inledning går i det svenska språkets tecken. Efter framgångssökandet i Los Angeles bestämde sig artisten för att det var dags att återvända till det egna språket. Och nog märks det att det är dessa låtar han föredrar att köra. Inte bara är de många, det är också i dessa låtar som Danny Saucedo verkligen lyser upp. I "Ta på dig jackan" får han igång publiken ordentligt, och det redan som andra låt för kvällen. Detsamma gäller humörspeppar-låten "Hör vad du säger men jag har glömt vad du sa". En ordentlig energi från start och en slipad show bådar gott för humöret hos publiken.

Någon hundraprocentig spelning blir det däremot inte. Hiten "If only you" har potential i sin instrumentalt uppdaterade version, men släpar sig fram i ett segt ackompanjemang som aldrig tillåts att lyfta. "Tokyo" avhandlas i en pianoversion som slutar i ett långdraget pianomedley ständigt avbrutet av allsång á la Ah åh åhåhåh, vilket i skriftspråk närmast ser ut som en samlagsimitation men som på scen är desto mindre upphetsande när det aldrig verkar ta slut. Dessutom tar det fokus från de pianoversioner som hade kunnat vara en bra idé, om de levererats med lite känsla och allvar. Inte heller sitter sången som ett smäck. Jag har aldrig varit överdrivet imponerad av Danny Saucedos sångröst ens från början, men i kväll låter han stundtals påtagligt förkyld. Inte i den mängd att det dödar, men ändå så pass att det påverkar.

Artikelbild

| Frieri. "Danny Saucdeo vet hur han ska fria till sin publik" skriver PT:s recensent.

Ändå kan det inte förnekas att Danny Saucedo tar festen till havsbadet i kväll. De avslutande numren "Todo el Mundo", "Amazing", "In the club" och "Dö för dig" är en nedförsbacke av alstrad energi, underblåst av en show som är lika väl inövad som den verkar komma naturligt. En gladlynt, peppig och svärmorsdröms-aktig Danny Saucedo vet hur han ska fria till sin publik. Och det fungerar alldeles utmärkt.