Piteåstudent redo för länsfinal

PITEÅ Blivande musikläraren Alice Hartvig, Piteå, skickade in ett bidrag till ”P4 nästa”. På onsdag står Piteåstudenten som en av fem finalister i livesänd tävling i Luleå med sin låt ”I want you”.

Alice Hartvig kommer från en musikalisk familj och växte upp i småländska Hultsfred. Musik har alltid varit ett naturligt utbildningsval.

– Det har bara blivit jag. Musik är det jag tycker om och kan.

.

Hon lämnade Hultsfred när hon var 15, men visst satte den legendariska festivalen, som hennes pappa var med och startade, sin tydliga prägel på uppväxten.

Hon minns bland annat en konsert med brittiska Suede när det var ”hällregn de luxe”, att hon överlämnade en teckning till Håkan Hellström och så har hon faktiskt medverkat på scenen inför jättepublik också.

– Jag och min syster blev uttagna till Kents konsert 2008 när de skulle ha en barnkör i låten ”Dom som försvann”. Vi hade svarta kåpor på oss och höll i baseballträn och blev tillsagda att ”ni ska inte titta på publiken, ni får bara kolla ner”. Det var häftigt!

.

Hon försöker hålla öppna sinnen för olika stilar och nördar gärna in sig periodvis. Just nu blir det mycket Joni Mitchell. Andra artister hon lyssnat mycket på är Håkan Hellström, Jakob Hellman, Olle Ljungström, Janis Joplin, The Waterboys och svenska Graveyard. Hon älskar musik från 60- och 70-talet.

– Jag är jättesvag för Beatles, men alla älskar dem. Man är ju lite konstig om man inte tycker om dem (skratt). De har en förmåga att ta någonting enkelt och göra det så jävla bra. Less is more. Det behöver inte vara så krångligt. En känsla och där har du en bra låt. Det är så genuint och fint.

Hon älskar att prata musik och utbyta tips med andra.

– Det är roligt att få Spotify-listor av andra. Jag tycker om nytt, men man hinner ju inte lyssna på allt. Ibland får jag smått ångest (skratt). Det finns så mycket bra musik som jag aldrig kommer att få höra och så många bra låtskrivare som aldrig kommer att bli upptäckta, men så är ju livet.

.

De egna låtarna började komma tidigt.

– Jag och en kompis skrev töntiga låtar; ”vi ska vara vänner för alltid …”. Vi skickade in till Lilla Melodifestivalen bland annat. Ingenting hände, men det var ändå ambitiöst.

I dag ser hon låtskrivandet som bra terapi.

– Jag har en massa låtar som ingen har hört, låtar jag har gjort bara för att det är skönt att få ur sig saker.

– Ibland kan det vara ”vilken schysst person jag träffade på den här festen, det måste jag skriva om”. Det behöver inte vara det tunga inifrån.

Låten ”I want you” skrev hon sedan en lärare gav henne i uppgift att göra någonting helt annorlunda.

Hon pratar om svängig och publikfriande musik. ”I want you” drar åt rockabilly-hållet.

– Sedan dess har jag skrivit mycket mer i den här genren. Det var jättespännande. Jag hittade en annan del av mig själv.

.

Kompad av fyra kompisar från musikhögskolan ställer hon sig på scenen på Ebeneser i Luleå på onsdag för att tävla i ”P4 nästa”.

– Det känns hur bra som helst. Vi spelar bara en låt. Det är allt eller inget på tre minuter. In i kaklet liksom, men det är kul. Det är inte jätteofta man har den här nerven att prestera.

Siktar du på att bli artist?

– Egentligen inte. Jag tror inte att jag har det drivet. Jag tycker jättemycket om att spela min egen musik ihop med andra, men att jobba med människor och se dem utvecklas … Det drar jag jättemycket åt. Att jobba 70 procent och frilansa låter som drömmen, det bästa av båda världar.

Alice Hartvig är medarrangör för årets popkollo (en rörelse som startade i Hultsfred) för tjejer och transpersoner, på Älvsby folkhögskola i juli.

– Det är fantastiskt. Det är alltför få tjejer och transpersoner som syns. Det är ganska mansdominerat, om än det har blivit så himla mycket bättre. Man får bara ”pusha” ännu mer.

 
 
  • Mest lästa artiklarna

Fler artiklar