Det är svårt att ana att det är en av Sveriges råaste hiphopare som är på väg upp på scen när en en pianist, en cellist och stora kandelabrar är det enda som syns på scenen i Black Box. Men det är ändå Ken Ring som dyker upp med sin turné "En musikalisk upplevelse". En akustisk sådan, där han har med sig Jonatan Guzman på piano, Annika Blomfelt på cello och Linnea Samia Khalil på sång.

Kvällen inleds med det senaste släppet "Hässelby gård". En politisk låt om kriminalitet, krig, fattigdom. Det rinner tårar som blänker i scenljusen, Ken Ring får torka av sig dem för att det ska sluta. Han fortsätter rappa hela tiden, stannar inte av trots att det blir uppenbart jobbigt. Det kommer rinna fler tårar innan konserten är slut, det är en väldigt känslosam kväll och det märks tidigt. Han berättar själv att det alltid funnits en baksida med musiken, en baksida med låtarna.

– Med den här turnén vill jag visa vem jag egentligen är, säger han innan han dedikerar nästkommande låt till alla de som vuxit upp med alkoholiserade föräldrar. "Alkoholismen" beskriver relationen mellan honom och hans mamma.

Artikelbild

REGGAE-GÄST. Sångaren Duane Stephenson från Jamaica gästade spelningen i Piteå och sjöng två sololåtar.

Ken Ring är inne i sitt tredje årtionde som verksam artist. Han har samlat på sig många låtar, och vad som är synonymt för alla han spelar på fredagkvällen är tragiken och sorgen. Sorgen över vänner som inte finns kvar. Sorgen över hjärtan som går sönder. Sorgen över närstående som kämpar mot cancern. Ibland glömmer man nästan bort att man fortfarande sitter kvar i Black Box. Man förflyttas hela tiden till Hässelby, staden han själv växte upp i. Låtarna är berättelser och scenarion mer än någonting annat. Och det är väldigt, väldigt fint. Men det blir det lite sammansmält när beaten försvinner - utan mellansnack skulle det ha kunnat vara en enda lång slinga. Det äri alla fall uppenbart att det inte behövs mer än en cello och en flygel för att säga det Ken Ring vill säga.

Rapparen berättar om storebrodern som sköts ihjäl. Det är för honom han sjunger låten "Don René", och nu brister rösten. Tårarna rinner. Han försöker inte torka bort dem den här gången.

Mot slutet av kvällen gästas spelningen av Duane Stephenson, en jamaicansk reggaesångare som samarbetat med Ken Ring tidigare. Det kommer tämligen oannonserat men när han tar ton i "Black Gold" kan jag nästan lova att varenda hårstrå på varenda kropp i Black Box stod rakt upp.

Ken Ring beskriver sin karriär som en vacker kamp, men att den nog börjar lida mot sitt slut.

Artikelbild

| KVARTETT. Jonatan Guzman på piano, Ken Ring, Linnea Samia Khalil på sång och Annika Blomfelt på cello.

– Jag känner att jag gjort mitt på den svenska musikscenen, min röst är kraxig 375 000 konjak senare.