24-åringen har hållit på länge och har väldigt bred syn på musik. Favoritbandet är exempelvis Kiss, men själv är han främst verksam inom jazzen.

– Det har blivit så. Jag har inte tänkt att jag bara ska köra det, men jag har pluggat det och mest träffat folk som spelar jazz. Jag skulle vilja spela mer grejer än vad jag gör nu. Samtidigt trivs jag väldigt bra i det här.

– Jag tycker om känslan att allt inte behöver vara bestämt. Jazz har varit det forum där jag kan uttrycka det på störst möjliga sätt.

.

Nyligen tilldelades han Kungliga musikaliska akademins nationella stipendium i kategorin jazz.

– Man har en kvart på sig att göra vad man vill. Jag satte ihop en kvartett och valde två låtar. Vi repade en gång, sedan fick det gå som det gick. Jag tycker att det känns ärligare att det får bli vad det blir, särskilt inom jazz, att det inte är jätteslipat.

Bandet uppträdde inför en jury bestående av bland andra artisten Lisa Nilsson och gitarrprofilen Mattias Thorell. En tid senare lades namnen på stipendiaterna ut på akademins hemsida.

– Jag stod i t-banan när jag fick se det. ”Det är ju jag”. Jag har inte varit med om något liknande tidigare. Det var så mycket pengar. Det är helt otroligt.

.

Stipendiet är ett riktat stöd. För sina pengar ska Filip köpa ett nytt trumset, ett Gretsch, och en ny dator för musikproduktion.

– Nu måste jag vänja mig vid tanken att jag kan köpa det jag vill ha.

Pengarna gör stor skillnad, men här finns ett personligt värde också.

– Att de som sitter i juryn har beslutat att den här personen är värd en bekräftelse ... Det är nästan det som känns störst. Jag har lyckats göra någonting som de tycker är bra.

.

Filip Olofsson är tacksam gentemot lärarna på Piteås musikskola där han startade sin bana. Kanske kommer han själv tillbaka till den plats där det började så småningom. Efter tre års musikerstudier vid Kungliga musikhögskolan i Stockholm läser han nu pedagogik för att kunna undervisa.

– Det känns skitbra. Jag skulle jättegärna jobba som musiklärare. Jag tycker om det så himla mycket. Du vet, att sitta ner och verkligen hjälpa någon att bli bättre. Jag får ut lika mycket av det själv och blir glad att se att det hjälper.

– Så länge jag får hålla på med något inom musik är jag nöjd. Jag skulle vilja leva på att frilansa som musiker, men det är ett svårt klimat.

Han nämner sin äldsta bror, Efraim Törnfeldt, som spelar gitarr med bland andra Måns Zelmerlöv och Oscar Zia.

– Han är så bred i det han gör. Han kan spela vilken stil som helst och han gör det bra. Det är få förunnat att ha den kollen.

Är ni inte lite så, alla tre bröder, väldigt öppna gentemot olika stilar?

– Det tycker jag. Vi är väldigt intresserade av musik i stort. Skulle jag bara spela jazz eller enbart, du vet, ska-musik ... Det spelar ingen roll. Så länge vi får spela tror jag att vi mår rätt bra i det.

.

Frilansdörren kan ha öppnats även för Filip. Han vikarierar en del i olika band och nyligen fick han via kontakter hoppa in i amerikanska countrypop-sångerskan Bonnie Bishops band.

– Dagen innan spelningen fick jag en setlist på 17 låtar (skratt), men det gick så jävla bra. Det var Nashville-musiker. Jag tänkte ”nu är det på riktigt”. Både bandet och jag var svinnöjda.