Åhman Owetz har inte besökt Piteå sedan 1989 när hon var journalistpraktikant från Kalix folkhögskola, men nu var det dags.

Hon avskyr olyckliga slut, gillar retro och kallar sig lantis. Stilen på böckerna är kort och gott "feelgood", en romantyp där vänskap går före kärlekshistorier.

– Genren fanns knappt för tio år sedan. Nu börjar det nästan bli trångt i segmentet.

Artikelbild

| Eli Åhman Owetz berättade om sitt författarskap och fick även signera böcker när hon besökte Kafé å läs på Piteå bibliotek på torsdagskvällen.

.

Hon kommer från Norrtälje, där också hennes böcker utspelar sig. Hon hade varit journalist i nästan 25 år och närmade sig 50-strecket, men kände inte igen sig när redaktionens "klickjakt" började. Hon kände hur hon hade tråkigt på jobbet.

Med förkärlek till gamla saker och insnöad på 50-talet blev Eli Åhman Owetz en nördig kraft som retrobloggare. Drömmen var ett tag att öppna en egen retrobutik. När författandet kom igång lät hon i stället den driftiga karaktären Anna-Lisa uppfylla den, plus drömmen om att luffa runt och en del annat.

Cirka 30 procent i böckerna – hon har även skrivit om kompisarna Carina, Bettan och Matte i "Hemma hos Bettan" – är sådant hon hört eller upplevt. En vanlig fråga är om Anna-Lisa är hennes alter ego, men nej.

– Hon är 25 år yngre och en praktisk person. Det är skillnaden.

.

I aktuella "Anna-Lisas val" blir huvudpersonen auktionsutropare.

– Hon har retat sig på att nästan alla är män och tänker "det där kan jag göra bättre".

Det "magiska" trekaffet i Anna-Lisas butik på landet är centralt.

– Det beskriver vänskapen. Jag använder det även för att avslöja saker, föra in nya karaktärer eller låta folk bli kära.

– Jag får frågan av läsare: "kan du inte öppna den där retrobutiken så vi får komma på trekaffet (skratt).

.

Fyra böcker om Anna-Lisa har det blivit. Den senaste, ja, sista, är så ny att biblioteket inte har hunnit få in den.

Eli Åhman Owetz är strukturerad i skrivandet. Hon gör stolpar innan kapitlen skrivs och hon tänker i scener. Redan när hon skrev den första boken visste hon hur slutscenen i den sista skulle se ut. Nu hoppas hon att någon vill göra en film om Anna-Lisa.

I författarskapet finns ett viktigt budskap om att det går att ta nya vägar och förverkliga drömmar, även en längre bit in i livet.

– Man kan inte göra allt på en gång, men man kan gradvis föra in det som är ens passon.

– Man får sno lite tid av tv och Netflix och slå sig ihop med likasinnade.