Hon kom till Stockholm 1982. Egentligen skulle hon bara byta lägenhet med en Luletjej i ett år, men hon trivdes så bra. Hon tillbringar mycket tid i Piteå sommartid. Här bor hennes mamma kvar och Monika är, som hon själv uttrycker det, släkt med i stort sett hela Jävrebodarna där hon har sin sommarateljé.

– Jag känner mig väldigt välkommen där.

.

Artikelbild

| Succé. Fotpallar med våttovad yta har blivit en populär produkt. Monika Eriksson tillverkar dem tillsammans med sin syster.

Konsten har varit med henne hela livet. Hon inspirerades och sporrades tidigt av sin mamma.

– En mycket kreativ och inspirerande människa. Hon har sporrat både mig och mina systrar.

På 70-talet pluggade Monika konst i Sunderbyn och hon har även gått vägning och formgivning på S:t Görans gymnasium. Sedan dess har hon hållit på med konst i olika form, bland annat har hon broderat mycket. Hon har även haft andra jobb, exempelvis som postkassör.

.

Artikelbild

| Senaste skapelsen. Monika Eriksson har precis färdigställt en tovad skulptur av kulturjournalisten Jessica Gedin.

Tillsammans med sin syster har hon handelsbolaget M A Eriksson design.

– Vi började med ullhantverk för tio år sedan. Min syster och jag lärde oss och kom på en teknik som är lite hemlig. Kanske var det för att vi inte riktig kunde. Vi utgick inte från färdiga mallar.

Deras fotpallar med våttovade dynor har blivit populära.

– Varje dyna har ett mönster som är helt unikt. Varje pall blir ett litet konstverk. Folk har varit förtjusta.

2012 medverkade hon för första gången i Liljevalchs vårsalong, då med ”Min ryska berättelse”, ett fyra meter stort broderi. Det var en del i en serie ryska broderier som blev mycket omtyckt, om än det inte var särskilt lättsålt.

Det täckte en hel vägg. Hennes aktuella utställningsobjekt desto mer lättplacerat. Flera tidningar har uppmärksammat skulpturen föreställande Svenska akademiens ständiga sekreterare när de skrivit om utställningen. Monika Eriksson är glad att få vara med igen.

– Man söker ju anonymt till vårsalongen. Det är inte så många som får vara med två gånger.

.

Just ansikten är det roligaste att göra just nu. Tekniken är torrtovning och hon har nål till hjälp när hon formar sina figurer.

– Jag har precis blivit klar med en som föreställer (kulturjournalisten) Jessica Gedin. Den blev jättefin. Man måste ha ett spännande ansikte för att det ska gå att forma. Både Sara Danius och Jessica Gedin har det. Jag har även gjort Lennart Hellsing.

Hur kom du på att du skulle göra Sara Danius?

– Jag tyckte att hon gjorde så bra ifrån sig när hon gästade ”Skavlan” i samband med att Dylan fick Nobelpriset. Sedan blev hon ju ännu mer aktuell. Hon är en spännande person med ett spännande ansikte. Jag känner henne inte, men hon verkar ha skinn på näsan. Det var roligt att göra henne.

Hon sticker ut på salongen.

– Javisst! Det är väldigt kul. Jättemånga har hört av sig. Folk tycker att det är fantastiskt.

Den är såld?

– Ja, den såldes ganska fort.

Har Sara Danius kommenterat din skulptur?

– Nej, inte vad jag vet. Och jag får inte veta vem köparen är förrän efter utställningen.

Går du i smyg och tjuvlyssnar på vad folk säger om ditt verk?

– Ja (skratt), det gör man ju. Det är jätteroligt att stå där anonymt och lyssna på folks kommentarer. Det flesta ler eller skrattar.

Vad säger de?

– De tycker att det är kul att den fått heta ”Akademiledamot”. Jag hör folk säga att den är ”ball” och ”cool”.

.

Sista helgen i maj kommer Monika Eriksson att medverka med sin ateljé i den årliga konstrundan. Hon hoppas kunna ställa ut i Piteå inom en snar framtid och säger att hon hela tiden vill lära sig nya saker. Numera är hon pensionär och hon njuter av att ha mycket tid till förfogande.

– Jag ska söka till Bothniasalongen och i augusti åker jag på en kurs i akvarellkonst på Österlen.

.

Fotnot: Vårsalongen i Liljevalchs konsthall på Djurgården pågår till och med 25 mars.