I tidningen New York Sun i New York, USA, publicerades nämligen ett upprop, i syfte att fästa allmänhetens uppmärksamhet på hur situationen utvecklats kring de från Sverige till Kuba utvandrade personer som där etablerat en koloni. Tidningen ägnade även redaktionellt utrymme åt historien.

Efterlyste läroböcker
En "fru Frank N Clawson" omnämns i uppropet som den som påkallat allmänhetens hjälp för att hjälpa svenskarna.

Hösten 1912 slog hon sig nämligen ner på ön Turiguano i Kuba och gjorde den, som hon ansåg, märkliga iakttagelsen kring svenskättlingarnas barn.

Artikelbild

| De svenskar som kom till Kuba odlade upp marken för att användas till plantager. Bland annat odlades tobak.

- Deras barn springer omkring som små vildar utan att lära sig vare sig skriva eller läsa, i brist på skola. Jag har själv försökt undervisa dem, berättade fru Clawson.

Samtidigt som hon med uppropet ville få välvilliga människor att skicka henne läroböcker, och andra lämpliga böcker, i syfte att fostra barnen.

Om situationen var så allvarlig och om barnen var så vilda som det påpekades i uppropet må vara osagt, men en viss uppmärksamhet väckte dock hennes vädjan.

Den i Piteå utkommande tidningen Norrbottens Posten publicerade händelsen och klämde i med kommentaren:

Artikelbild

| Sockerrörsodling blev en viktig del av svenskarnas vardag.

- Kanske något för vårt generalkonsulat i Havanna att ägna någon del av sin förmodligen icke alltför ansträngda uppmärksamhet åt.

Hur många är det som hört talas om jordbrukskolonin Bayate på Kubas östra del, grundad av en grupp äventyrliga svenskar? I dag är det inte många som har kunskap om att där en gång fanns hundratals svenskar.

Artikelbild

| Det var svenskar som införde bruket att hålla bin på Kuba, för framställning av honung.

Införde bisamhällen
Efter spansk-amerikanska kriget 1898 blev Kuba självständigt och besattes därefter av USA. En del av USA-emigranterna från Sverige på 1890-talet lockades vidare till Kuba.

Alfred Lind kom i början av 1900-talet till ön i sällskap med ett 20-tal svenska nybyggare. Det var då som kolonin grundades. De odlade upp marken för att användas till plantager. Några år senare fanns flera hundra svenskar i området. Hur många det blev till slut är oklart, men det kan ha rört sig om ett tusental.

På 1800-talet var socker den största exportvaran. Kuba var världens ledande sockerproducent. Sockerrörsodling blev därför att bli en viktig del av svenskarnas vardag. Svenskarna byggde bland annat en sockerfabrik, ordnade med järnväg, skola, lasarett och kyrka i området.

Historien berättar att det i Bayate fanns exempelvis Nyströms café och restaurang, där det serverades raggmunk och stekt fläsk. Svenskarna höll hårt på sin kultur och aktade sig för att integreras i den kubanska.

Det berättas att området blev som en svensk landsortsstad, där invånarna höll hårt på svenska traditioner som exempelvis midsommar och jul. I skolan undervisades i svenska och på söndagarna gick man i kyrkan för att få lyssna till svensk gudstjänst. Svenskkolonin blomstrade under ett par decennier i början av 1900-talet.

Kubanerna gillade svenskarna och betraktade dem som framgångsrika sockerrörsodlare. Dock skakade kubanerna på huvudet åt svenskarna när de började bygga "bostäder" åt bina, det vill säga bikupor.

I dag är det få kubaner som vet att det faktiskt var svenskar som införde bruket att hålla bin på Kuba, för framställning av honung.

Kyrkogården kvar
När första världskriget var över föll sockerpriserna. Inbördeskrig hotade och amerikanska intressen tog över marknaden, med mer eller mindre tvivelaktiga metoder. Det berättas att svenskarna, trots omvälvningarna, klarade sig bra. Många av svenskarna lämnade landet, åkte hem eller bosatte sig i USA. Ett antal svenskar valde att stanna kvar på Kuba.

Den svenska kolonin försvann lika hastigt som den uppkom. En svensk kyrkogård är allt som finns kvar av kolonin.

Platsen för kolonin finns inte längre på kartan. Området ligger under vatten sedan en kraftverksdamm i slutet av 1970-talet byggdes över området

En som ingående skildrat den svenska kolonin Bayate är journalisten och författaren Thomas Gustafsson. Han har i bokform berättat den okända historien om de svenska emigranterna.

1982 fick han för första gången höra talas om att det hade funnits en svensk nybyggarkoloni i Kuba. Några år senare reste han till den plats där hans landsmän sökt sig till äventyret, långt före honom. Han började gräva i kolonins historia och fann mycket intressant och tidigare okänt i Sverige.

Alla som levt där var borta. Speciellt många skriftliga källor fanns heller inte att tillgå.

Gustafsson har lyckats plocka fram intressanta fakta som publicerats först i artikelform och sedan i bokform. I Gustafssons böcker " Kuba Konflikt och salsa i Karibien", "Bayate" och fackboken "Kuba" berättas om svenskkolonin.

Större svenska bosättningar har det funnits här och var ute i världen. I Brasilien och Argentina slog sig många svenskar, i synnerhet från Norrbotten, ned.

I Gammalsvenskby i Ukraina, befolkat av svenskar sedan 1782, talas fortfarande svenska.

Det har funnits svenska besittningar i Nordamerika och Afrika.

Ön Saint-Barthélemy stod under svensk förvaltning i 93 år.

Ön Guadeloupe var svensk under fjorton månader.