Martha Maria Marklund har stilla insomnat den 22 november 2017 efter en kortare tids sjukdom. Hon blev 89 år gammal.

Vår älskade mamma föddes 1928 i Piteå som yngst av sju syskon. Hon växte upp i Pålmark, där hon som liten fick hjälpa till med sysslorna på gården. Bland annat fick hon och hennes systrar mjölka korna och hjälpa mamma Hilda med tvätten nere vid Alterälven.

Mamma hade läshuvud så redan som 10-åring flyttade hon till sin storasyster i Piteå för vidare studier. Efter realskolan började mamma lärarseminariet i Luleå och utbildade sig till Folkskollärare och vid 18 års ålder fick hon sin första tjänst i Hälleströms byskola. Där undervisade hon sex årskullar samtidigt. Så småningom fick hon en fast tjänst i Sjulsmarks skola där hon undervisade troget tills hon gick i pension. Som lärare var mamma öppen för nya kreativa undervisningmetoder och försökte alltid vara lyhörd och rättvis. Med tiden blev hon även tillsynslärare med ansvar för skolans material. Vi barn minns med skräckblandad förtjusning när vi fick följa in i materialrummet och titta på alla spännande saker som uppstoppad fåglar, ormar i burkar och gamla skolplanscher.

Redan under seminarietiden mötte mamma sin blivande man Folke Marklund, ICA-handlare från Sjulsmark. De gifte sig en sommardag 1950. Speciellt minnesvärt var att det snöade på deras bröllopsdag vilket ansågs som ett gott tecken.

Mamma och pappa fick många lyckliga år tillsammans. Familjen växte med tre barn och mamma tog på ett beundransvärt sätt hand om hus och hem samtidigt som hon fortsatte att vara en yrkesarbetande kvinna. Det vackra hemmet i Sjulsmark fylldes ofta med fester och stora middagar. Mamma hade ett stort och välkomnande hjärta och hon gjorde allt för att gästerna skulle trivas, inte minst med vackra, fantasifulla dekorationer och dukningar.

Mamma pysslade gärna med oss barn när hon hade tid över. Vi minns särskilt hur vi fick måla stora fantasifulla mönster på källarväggen med pulverfärg i tapetklister, kasperdockorna vi formade av papier-maché och juldekorationerna som vi smyckade lamporna med. Mamma såg alltid till att det fanns material och möjlighet till skapande aktivitet. Själv skapade hon gärna med nål och tråd. Hon vävde, stickade våra kläder, sydde bonader och dukar och hon deltog i olika kurser som keramik, makramé och akvarellmåleri. Hon njöt av att forma vackra ting med sina händer.

Barnbarnen var hennes glädje och stolthet. I sommarstugan på Stora Granholmen gömde hon stentroll med överraskningar när barnbarnen kom på besök. På vintrarna byggde hon snögubbar och snöskulpturer tillsammans med de små.

Böcker var hennes vänner. När mamma fick sitta ned med en bok i sin sköna fåtölj njöt hon som mest. Vi minns med värme de stunder då hon läste sagor för oss barn och så småningom även för barnbarnen. Hennes röst var så inlevelserik och fängslande. När mammas syskon insjuknade läste hon gärna för dem ur någon favoritbok. Hennes vårdande egenskap fick mamma även användning av under de tio år hon tog hand om vår sjuke far.

Sällskapsspel, tävlingar och korsord var andra intressen mamma njöt av. Hur sent det än var på kvällen så kunde alltid ett kortspel få mamma att piggna till. Mamma var allmänbildad och kunnig på det mesta. Till henne gick vi när vi behövde korsordshjälp, råd eller recept på palt.

Mamma såg och brydde sig om människor. Hon förhöll sig hela livet nyfiken, öppen och förundrad.

I samband med att mamma fick sitt cancerbesked flyttade hon till Umeå och de sista dagarna i livet fick mamma uppleva att ha alla barn och barnbarn i sin närhet. Hon kände sig rik och gladdes över det långa och innehållsrika liv som blev hennes.

Vi är tacksamma för alla fina minnen vi har och det avtryck hon gjort i allas våra hjärtan.