I media kallar man Socialdemokraternas dalande opinionssiffror för “Krisen i S”, eller liknande. Men vad är egentligen nytt kan man ju fråga sig? Valet 2010 var 30 procent rekordlågt, och Mona Sahlin (S) fick avgå som partiledare. Kanske är det arvet från krisen runt henne och hennes kortvariga efterträdare Håkan Juholt (S) som gör att media gör sådant stort ståhej över detta nu?
Stefan Löfven (S) är inte aktuell för att avgå. Det är väldigt få personer som valt att uttrycka åsikten att S bör byta partiledare innan nästa val, ändå får förstås dessa få röster stort utrymme i media. Löfven är dessutom särskilt populär i den unga generationen socialdemokrater.
Under söndagens Agenda i SVT var två av socialdemokratins mest profilerade tyckare, Daniel Suhonen och Daniel Färm, inbjudna att ge sina analyser av detta “krisande” parti. Daniel Suhonen är etablerad vänstersosse. Daniel Färm är chef för den socialdemokratiska tankesmedjan Tiden. De kan vid olika tillfällen stå på olika sidor av olika frågor. Men när de fick frågan i söndags om huruvida de tyckte att Stefan Löfven borde avgå var de överens. Vilket säger en hel del om hur brett stöd Löfven har bland socialdemokrater runt om i landet.
Nej, Stefan Löfven ska inte avgå nu. Och Socialdemokraterna bör inte bryta Januari-avtalet, som brukar vara en annan anledning många brukar vilja peka på för att förklara S dalande siffror. S gick med på en hel del högerpolitik i Januari-avtalet, men dessa var krav från Centerpartiet och Liberalerna. Ändå har svekdebatten hamnat i S knä, som motvilligt gick med på denna politik för att ta ansvar för Sverige.
Centern och Liberalerna tog inte ansvar. De kom med en kravlista, för att de visste att S ville ta ansvar. Det är egentligen helt otroligt att media väljer att spä på bilden av att S är ett parti i kris och att detta skulle behöva innebära Löfvens avgång eller uppbrott med januari-partierna.
Däremot skulle samtliga januari-partier behöva sätta sig ner och omförhandla Januari-avtalet. C borde redan från start ha utgått mer från var man har gemensamma frågor med S, snarare än att ställa krav på högerpolitik man vet att ens samarbetspartier verkligen inte vill ha. Det har nog Centerpartiet insett allt mer eftersom deras forna kompisar, Moderaterna och Kristdemokraterna, aldrig mer kommer vilja samarbeta med C utan hellre tar Sverigedemokraterna i armkrok.
Något som också kan bidra till att snacket om att Löfven borde avgå är att fokus på person snarare än politik blivit allt större, vilket i sig är problematisk. Många tycker att Ebba Busch är lite fräsch och härlig men glömmer att hennes parti, Kristdemokraterna, är ett konservativt parti som just nu fiskar röster i trollhögerns avgrunder.
Socialdemokraterna är en stor rörelse, och när siffror dalar är det ett problem för hela partiet, inte bara för partiledaren. Att acceptera idén om att partiledaren är det enda det hänger på skulle skada S enormt, eftersom S är en folkrörelse. Detta parti står inte och faller med vem som är partiledare, och partiledaren är i detta fall inte problemet.
Socialdemokraterna behöver, för att öka i opinionen och bygga lite självförtroende, snarast sätta sig ner med sina samarbetspartier och omförhandla Januari-avtalet. Men också visa på de skillnader som faktiskt sker. För det är först nu vi börjar se vad regeringen som tillträdde för ett år sedan faktiskt åstadkommer. Det finns ingen kris. Åtminstone inte ännu.