Men i ärlighetens namn är mycket sig likt från i fjol. Tacka Linda Lampenius och Rosvikskören för variationen.

Ständige huvudgestalten, sångaren John Kluge, uppmanar oss att kramas mer, leder i allsång i "White christmas" där vi ska ta tag i högergrannens axel och vaja fram och tillbaka. Lite fånigt hinner jag tänka innan allsångslusten tar över. "Sankta Lucia" kör han även den här gången. Mest svulstigt, men publiken gillar den. Då låter han betydligt bättre i känslosamma norska julpsalmen "Mitt hjerte alltid vanker" och i "The prayer" som han gör med bomullsvantarna på i sång/fiol-duett med Linda Lampenius.

Den finska stjärnviolinisten har chosefri publikkontakt, säger att hon ser fiolspelandet som att hon sjunger genom sitt instrument, och bjuder på både sylvasst virtuosa stunder i vilt samspel med pianisten Carina E Nilsson, när hon verkligen tar publiken på en åktur, och på mer stillsamma val som "Jul, jul, strålande jul" och "Ave Maria", den senare med tillägnan till sin far som dog för bara någon månad sedan och då fick den spelad av dottern på sin begravning. Hon ber om ursäkt för eventuella tårar från sin sida.

Artikelbild

| John Kluge och Rosvikskören.

En annan självklar stjärna, men på annat sätt, är Py Bäckman som återvänder för andra året. Rockveteranen som har blivit en älskad textförfattare i största allmänhet gör – på ont och gott får jag väl säga – ungefär som i fjol. Hon sjunger sina egenskrivna "Stad i ljus" och "Gabriellas sång" tillsammans med kören. Det är mäktigt och jag slås än en gång av det tryck hon besitter. Repris blir det också på den svensktextade versionen av Cohens "Halleluja", komplett med ett uppknäppt "Glory, glory, halleluja" med häftigt crescendo som river ner en häftig applådåska.

Rosvikskören tar det hela ett steg längre i år. De låter helt enkelt bättre. Det blir uppenbart när kören får stå på egna ben i samtida låtar som "Vinterhamn", utan att behöva anpassa sig till solister som man inte hunnit repa så mycket tillsammans med. Det är fullt av självförtroende i en ren, rättfram och distinkt sopranstämma som ofta går fram som plog genom vintersångers drivor och tar täten för resten av kören. Fint.

Jag gillar konceptet med "Änglaljus". Olika gästartister från år till år ger alltid variation, men till nästa år är det dags att se över repertoaren.