Krönika Skriv ingenting om vädret. Det är bara gammfolk som intresserar sig för väder. Men, hej, nu börjar det där aprilvädret bli väl så tjatigt när jag skriver detta den 10 maj. Snöflingor stora som snösparvar i ena stunden, hagel i nästa och däremellan en förskrämd sol som värmer lite i kallvinden. Men, som sagt, skriv ingenting om vädret.

Så jag skriver istället om första Moseboken kapitel 30. Där berättas om Rakel som inte kan få barn och är avundsjuk på sin syster Lea.

"”Ge mig barn, annars dör jag” vädjade hon till Jakob, som ilsknade till och fräste”Jag är väl inte Gud heller? Det är han som bär ansvaret för att du inte får några barn”.

Rakel löste den saken genom att uppmana Jakob att ligga med tjänsteflickan (slaven?) Bilha för att på det sättet få barn genom henne. Det hade Jakob inga problem med. Han låg med Bilha som blev på smällen och födde den efterlängtade sonen”".

Och?

Därför att det nämnda bibelstycket har en ytterst central roll i HBO-serien ”The Handmaid’s tale” som bygger på Margaret Atwoods dystopi ”Tjänarinnans berättelse” från 1985. I korthet handlar det om en framtid där religiösa sekterister tagit över USA. Världen är i kris och nästan inga kvinnor är längre fruktsamma. Sekten har skalat bort en del av det kristna budskapet och är lite mer åt det gammeltestamentliga hållet. Det är mörkrets hjärta förklädd till en slags skenhelig godhet. En touch av Saudiarabien och wahhabismen.

Fem avsnitt är visade av denna ohyggliga framtidsvision. Här är mannen allt (surprise!) och kvinnor som fortfarande är fruktsamma hålls som avelsdjur för att likt Bilha föda barn åt herrskapsfolket. Själva befruktningsakten är förövrigt väldigt skruvad.

Men "The Handmaid's tale" är i all sin motbjudande vision våldsamt spännande och jag är spänd av förväntan inför nästa onsdag.

Normalt gillar jag inte att se serier veckovis. Jag vill ha allt på en gång och om det nu ändå snöar och haglar av bibliska proportioner så passar det alldeles utmärkt att plöja några avsnitt av en serie i ett svep.

Därför brukar jag vänta. När "Game of Thrones" hade premiär var jag lika förväntansfull som många andra, men jag väntade och väntade och väntade. När "alla" hade sett allt plöjde jag tre säsonger under en mycket kort tidsperiod. I sommar kommer förövrigt säsong sju.

Och "Fargo" började jag se säsong ett av häromkvällen. Blir perfekt eftersom tredje säsongen är i full gång på HBO.

Det är så serier ska ses. Men för "The Handmaid's tale" känner jag mig tvingad att göra ett undantag.