När det regnar välling har den fattige ingen sked. Jag vet inte vem som myntat det, men precis så brukar det vara. Jag ska på intet sätt låtsas att jag har det dåligt ställt, men det finns många som gruvar sig inför julhelgens firande. Inga pengar till barnens julklappar eller den överdådiga julmat som många dukar fram. Det handlar om tusentals människor som möjligen kan få en liten guldkant i tillvaron tack vare hjälporganisationer eller kyrkans diakoni.

För den fattige (ja, det finns många i det här landet som har ont om slantar) är det som med vällingen när det vankas mellandagsresa eller i samband med andra köpexcesser. Det är inte skeden som fattas, utan degen. Det finns inga pengar till den nedsatta jackan eller vinterskorna.

Nej, jag är inte fattig. Numera kan jag till och med fixa julens alla fröjder med novemberlönen. Allt är redan klappat, hm, och klart. I början av 90-talet var det värre och då saknade även jag den där skeden när den som bäst behövdes. Nyköpt hus med nioprocentigt bolån, svinhöga elräkningar, tre småbarn och pengar som aldrig riktigt ville räcka. Vi var som små båtar utan åror på ett stormigt hav. Det hände att vi firade jul på kredit.

Samtidigt var vi så klart inte fattiga på riktigt. Inte som verkligt fattiga är. Vi var inte som arbetslösa utan a-kassa som tvingas överleva på några tusenlappar i aktivitetsstöd. Vi var inte långtidssjuka som blivit utförsäkrade och inte heller fattigpensionärer. Vi var inte den ensamstående mamman som gråter för att pengarna inte riktigt räcker till barnens julklappar. Vi var inte som barnen vars föräldrar super upp de sista slantarna.

Vi lever i ett rikt land där många är nedtryckta i skoskaften. Samtidigt finns det partier som kämpar för att långlönejobb (som du inte kan försörja dig på) ska införas och andra som ständigt för full hals skriker ut att bidragen måste sänkas. Rejält!

Det är inga jävla bidrag. Det är arbetslöshetsförsäkringar och sjukförsäkringar som vi gemensamt har pyntat till. På tok för låga om du frågar mig. Men så har jag heller aldrig tyckt att min egoistiska lycka måste innebära att andra ska ha det så mycket sämre.

Jag hoppas att julen blir god.