I onsdags var det 32 år sedan Olof Palme mördades på öppen gata. Mordet utvecklades till ett nationellt trauma, inte minst för att det än idag är juridiskt ouppklarat. Det var också en förlust av statsmannen och människan Olof Palme. Som politiker var han kontroversiell, älskad av många, men också föremål för ett oresonligt hat som saknar motstycke och detta i en tid långt innan näthat var möjligt.

Palme var en intelligent människa och briljant när han talade, men han kunde samtidigt vara arrogant och nedlåtande mot meningsmotståndare. Det var inte alltid till hans fördel.

Samtidigt, hur jag än vrider och vänder kan jag inte komma på en enda svensk politiker i modern tid som kan mäta sig med Olof Palme som statsman.

Mordet är, som sagt, ouppklarat. Genom åren har ett stort antal spår lanserats och säkert lika många böcker och dokumentärer. En man, Christer Pettersson, dömdes förvisso i tingsrätten, men friades i hovrätten eftersom bevisen inte höll och vittnesmålen inte ansågs vara tillräckligt tillförlitliga.

Visst är det frestande att tro på konspirationer, men jag har länge trott att det faktiskt var Pettersson som sköt Olof Palme. Uppdrag gransknings senaste program om det polisiära arbetet när det gäller Petterssons skuld är därför tankeväckande. Inte så att det friar honom, men det polisiära arbetet stärker knappast misstankarna. Tvärtom, man blir illa berörd över att det kan gå till så här i en rättsstat.

I tisdagens Veckans brott togs frågan upp och Leif GW Persson har länge förfäktat att det nog var fler än en inblandad i mordet.

Ouppklarat, ja, men den inbjudna gästen, chefsåklagaren Krister Petersson (ja, han heter så) som leder Palmeutredningen, säger att det finns intressanta spår som bearbetas och att det finns gott hopp om att lösa mordet.

Det kan ju låta hoppingivande, men jag väljer att tillsvidare förhålla mig skeptisk.

En orsak till att mordet på Olof Palme inte är löst är givetvis att den inledande utredningen sköttes så erbarmligt illa. I samma stund som byråkraten och länspolismästaren (han hade ingen polisiär utbildning) Hans Holmér av outgrundlig anledning tog befäl över utredningen så startade cirkusen.

Hur som helst, jag tror fortfarande att Christer Pettersson var mördaren. Om GW har rätt så talar han om två scenarior, var av det ena är så hemskt att han inte vill prata om det. Jag fruktar att jag förstår vad han menar.