KRÖNIKA Det är alltid lika intressant eller i det här fallet kanske snarare hemskt att se en kollektiv mental kollaps utspela sig. I slutänden saknade kollapsen betydelse, men upprepas det så kan vi nog glömma VM nästa år.

Ja, just det, fotboll. Herrlandslaget i fotboll som i lördags på hemmaplan pulvriserade stackars Luxemburg. 8-0! Den största svenska segern i en tävlingslandskamp sedan farfar var ung. Roligt med mål, givetvis. Dessutom en garant för att inte Holland skulle gå om. Ja, så vida de inte skulle vinna med 7-0 mot Sverige i tisdags.

Redan före matchen stod det klart att Sverige inte skulle seedas bland de fyra bästa. Med andra ord gällde det i första hand att hålla nere siffrorna mot ett Holland som slogs för heder och upprättelse. Nu vann holländarna bara med 2-0, men den första halvleken balanserade på katastrofens rand. Ett virrigt Sverige som inte hittade rätt ens i det grundläggande spelet och med lite otur hade det kunnat bli både tre och fyra mål för holländarna.

En kollektiv mental kollaps som möjligen går att lära av, så att det förhoppningsvis inte upprepas. Det väntar som bekant playoff. Dubbelmöte, hemma och borta, mot endera Italien, Schweiz, Kroatien eller Danmark. Tufft hur det än blir och gissningsvis har motståndarna dragit vissa slutsatser av Sveriges panikartade första halvlek mot Holland.

Jag utgår från att Janne Andersson och de svenska spelarna också drar lärdom av kollapsen.

Att spela för landslaget är med stor säkerhet en ära för spelaren. Men spelarna får också en slant för besväret. Hur mycket hymlas det om. Likadant med hur stor skillnaden är mellan herrarna och damerna. Klart är att herrarna får mycket mer.

Det känns inte alls rätt. Att damer och herrar tjänar olika mycket i klubblagen är en sak. Där är de ekonomiska förutsättningarna enormt olika och i stor utsträckning styrda av marknadskrafterna. Men när det gäller landslagsfotboll borde det vara en annan sak.

I Norge har det bestämts att från årsskiftet blir förutsättningarna lika för herr- och damlaget. Tidigare har damerna fått hälften så mycket pengar att dela på, samtidigt som de haft bättre resultat.

Svenska fotbollförbundet borde definitivt ta efter vårt grannland i väster. Att göra skillnad på männen och kvinnorna känns tämligen unket. Vi kan kalla det solidaritet eller rättvisa. Eller kanske lika lön för lika arbete.