Jag låg i sängen och lyssnade på regnet mot plåttaket när det pep till i telefonen i måndagskväll. ”Tom Petty är död” stod det på skärmen. Så trist, Petty var inte direkt lastgammal. Skulle fylla 67 i dagarna. Jaha, ännu en som lämnat in, tänkte jag dystert. Det börjar bli trångt i rockstjärnehimlen. Men Tom Petty har sin givna plats sida vid sida med andra storheter. Han verkar dessutom ha varit en hygglig karl.
Jag kanske inte tar med Petty på min tioitopplista, men det finns gott om låtar som slingrar sig i skön melankoli med harmonier som får det mest hårda att vekna.
Tom Pettys mjuka, nästan spröda röst, parat med ett av världens bästa kompband, The Heartbreakers, blev ett signum som inte gick att ta miste på. Petty har en radda bra låtar i sin katalog från 70-talet och framåt, men ska jag välja en så får det bli ”It´s good to be king” och då den tolv minuter långa liveversionen.
Tom Petty - coolt namn för en rockare, förresten. Nästan lika bra som Frank Hell.
Det där med regnet, ja, Tom Petty i högtalarna ger väl lite tröst, men det börjar bli riktigt allvarligt nu. En skitsommar och så den här regniga och gråtrista hösten på det. Mitt väderkänsliga huvud värker och runt mig ser jag håglösa bleka ansikten. Dödligt deprimerande.
Inte blir det bättre av ännu ett terrorråd. Många skjutna på en countrykonsert i Las Vegas. Nu vet jag inte varför den där sorgliga figuren ville mörda så många som möjligt, men ingen kallar honom för terrorist. Han är ju vit. Alltså en ensam galning.
Terrorism eller inte, men massmord med skjutvapen tycks vara en väldigt amerikansk företeelse. I fjol sköts cirka 30 000 människor till döds i Amerika. Det skylls på än det ena, än det andra, men nåde den som försöker begränsa den absurda vapenlagstiftningen.
Vita terrorister anses vanligtvis vara ensamma galningar och inte ens seriemördaren Peter Mangs dömdes märkligt nog för terrorism. Så inte heller de tre nazisterna som sprängde bomber i Göteborg. Och skolmördaren i Trollhättan var bara en trasig och ensam pojke.
En militant islamist som begår liknande brott ligger troligen risigare till när det blir tal om åtalsrubricering. Men lagstiftningen är snårig och det är inte så lätt för en åklagare att bevisa att brottet når upp till EU:s juridiska definition av terrorbrott.
För övrigt är jag övertygad om att en klar majoritet av de män som begår den här typen av brott, terror eller inte, är djupt störda.