"Min pappa är Colaberoende!", ropar den 10-åriga pojken ivrigt. Vårt samtal handlar om att dricka vatten istället för läsk och energidryck när man är törstig.

En annan pojke i samma ålder kontrar: "Ha! Det är min mamma också."

Det hela utspelar sig på en hälsoföreläsning som jag höll för barn, och för mig blir saker och ting väldigt tydliga. Barn gör som vi gör, så är det. Om vi dricker läsk, dricker barnen mest troligt också läsk. Även om vi SÄGER att de inte ska göra det.

.

Härom kvällen fikade jag och mina kompisar och det blev mycket prat om just barns hälsa. Trots att jag jobbar med hälsa har jag inget riktigt bra facit på hur man hanterar till exempel barnövervikt.

Men vad jag vet är att när ett barn – liksom en vuxen – är överviktig så äter personen med största sannolikhet för mycket i jämförelse med hur mycket eller lite man rör på sig.

.

Jag tycker dessutom inte att man kan linda in saker hur mycket som helst. Vi är alla olika, vi har olika hårfärg och fotstorlek. På samma sätt har vi alla olika kroppar och olika snabb förbränning.

Vissa kan äta mer och inte lägga på sig ett gram och tvärt om. Det är som det är, och det är inte mer synd om någon.

Bara för att man har lätt för att lägga på sig så är man inget offer. Som vuxen är uppgiften att visa vägen och att vara både tydlig och ärlig.

.

Som förälder får man se över sina egna vanor. Vad man har hemma och hur beter man sig kring mat? Jag är till exempel allergisk mot att hela tiden "belöna" ett barn – eller sig själv – med mat, fika eller godis.

Det spär på signalerna om att mat är ett bra sätt att hantera känslor. Är man ledsen ska man äta lite extra och unna sig. När man firar eller vill belöna sig är det godsaker som gäller.

Och att fika varje dag "bara för att man kan det utan att gå upp i vikt” behöver faktiskt ingen.

Ett överskott av socker mår ingen bra av, oavsett förbränning.

.

Som vuxna måste vi ta ansvar och visa vägen. Erbjuda bra och goda alternativ, så att barnen lär sig vid tidig ålder. För även om vi som vuxna tränar massor och kan äta vad som helst utan att lägga på oss, så kanske inte barnen i förlängningen kan göra på samma sätt.

Är pappan en Colakille så blir det mest troligt svårare för pappan att tala om att man dricker vatten när man är törstig.

Det kan vara skitjobbigt för oss att föregå med gott exempel, men tyvärr finns inga genvägar.

Detsamma gäller med stillasittande och skärmtid. Vi kan tala om för våra barn att de ska gå ut och leka och blablabla, medan vi själva sitter kvar med gamnacken och skrollar. Det funkar inte alls bra. Det kan vi ju konstatera.

.

Under hälsoföreläsningen för barnen satt både pappan som drack Cola och mamman som gillade läsk med.

Stämningen livades upp och vi fick garva lite åt 'eländet'.

Men någonstans var det så talande. Vi måste leva som vi lär. Vara trovärdiga för att barnen ska ta efter oss och få goda vanor.

Det är kanske inte alltid kul, men i min värld är det enda sättet för att hjälpa våra små att bli hälsosamma. Oavsett övervikt eller inte.