Vi spänner på oss snöskorna, fattar tag om stavarna och går genom gryningen in i dagen.

Först är det lite ovant, man får gå lite bredare än vanligt för att skorna inte ska slå i varandra, men det går snabbt att komma in i en monoton rytm.

Förutom vinden som piskar tall­topparna horisontella är det enda som hörs ljudet när det tunna istäcket på snön krasar av vår tyngd.

Artikelbild

| "Efter ett arbetsliv inomhus trivs jag med att kunna vara ute flera timmar om dagen", säger Kurt Lundberg.

Skogen blir som en skyddande koja och pannlampan lyser upp enskilda grenar, ett harspår, en översnöad stenbumling. Naturen blir koncentrerad, ­fokuserad i det lilla.

Det känns som om vi är mitt ute i vildmarken, på expedition i det okända, när det enda vi har gjort är att vika av från elljusspåret och trampa utanför kända stigar.

Det är Kurt Lundberg som går framför mig.

Han har motionerat hela sitt liv. Sprungit. Skidat. Cyklat, både landsväg, mountainbike och fatbike. Åkt rull­skidor.

Artikelbild

| De moderna skorna är enkla att gå med.

Om han skulle vara ett djur, skulle han vara en slitstark ardennerhäst.

Om han skulle vara ett fordon, en bandvagn. Lågintensiv, med en ork som aldrig tar slut.

Artikelbild

| På Grisbergets topp ser man vida omkring.

Skulle han vara en plats, skulle kartan peka ut honom som Grisberget.

– Som barn cyklade jag hem direkt efter skolan, bytte om och satte fart mot Grisberget. Vi lekte, cyklade och åkte skidor. Man kan säga att jag trampar i mina egna fotspår och känner samma upptäcktslust nu som då. Det finns ett barn i gubben, säger Kurt Lundberg.

Artikelbild

| Paus. Dags att plocka fram kaffetermos, mackor och kåsor medan dagen gryr.

Snöskor som ett sätt att motionera på upptäckte han via fatbikeåkningen.

– Att cykla fatbike är betydligt vanligare i Norge, på grund av deras snö­skoter-regler. Vintertid såg jag att många först trampade spår med snöskor, de spände en rem kring midjan och drog en liten släde eller ett däck bakom sig, för att sedan kunna cykla i spåret. Själva fatbikekonceptet kommer från Alaska, och även där gör de spår på samma sätt och det var så mitt intresse för snöskor föddes, berättar han.

Artikelbild

| Kaffet värmer gott i minusgraderna.

Det första paret han testade var en fyrkantig tung modell där man lyfte hela skon för varje steg. På de moderna Kurt använder i dag är fästanordningen som en blandning av slalom- och längdskidbindning. Eftersom hälen släpper är snöskorna lätta att gå i.

– Jag är alltid nyfiken på att prova nya grejer. Som äldre har jag blivit mer frusen och då får man hitta på nya saker att göra. Istället för att cykla landsväg när det är kyligt eller blåser har jag valt att svänga in i skogen och cykla mountainbike eller fatbike. Samma sak vintertid, då är det skönare att kunna vara i skogen än på isen.

Artikelbild

| Moderna. Dagens snöskor har uppdaterad bidning, som ­lättar i hälen när man går.

Solen är på väg att gå upp, men en igenmulen himmel släpper enbart igenom ett dovt, grått dagsljus. Vi släcker pannlamporna och fortsätter. Slalomstavarna gör det lätt att hålla balansen och de stora piggarna under snöskorna gör att man inte glider, varken när det går uppför eller nerför.

– Snöskor ger en helt annan upplevelse än att plumsa med vanliga skor eller att åka längdskidor efter ett spår. Det är en enorm frihetskänsla, säger Kurt.

Artikelbild

| Ur Kurts egen kamera. Snövitt vinderlandskap.

Han och hans sambo Angela Nilsson bor på Annelund. När de vill ut i skogen hänger de snöskorna på stavarna över axeln och går några hundra meter upp till skogen.

– Jag som har kört bil hela mitt yrkesliv tycker det är härligt att inte behöva ta bilen för att uppleva naturen. Vi har faktiskt det mesta bakom knuten, bara vi tar oss tid att upptäcka det. Bara man viker av från elljusspåret har Grisberget en varierad natur med klipphällar, myrmark och små sandhedar.

Artikelbild

| Ur Kurts egen kamera. Snöskor. Två varianter.

Snöskorna får följa med ut tre, fyra gånger i veckan denna årstid.

– När man åker skidor ventilerar man lungorna ordentligt, så snöskor blir en bra variation som inte tar lika mycket på krafterna –  även om jag ser det som träning. Man använder andra muskler än när man cyklar och åker skidor, och jag brukar vara sjöblöt i svett när jag kommer hem. Särskilt om jag har trampat upp ett nytt spår, det är tufft.

Artikelbild

| Ur Kurts egen kamera. Hans sambo Angela Nilsson på Grisberget.

När vintern blir mildare gör Kurt och Angela heldagsturer på snöskor. Packar mat och fika i ryggsäckar och tar ­bilen till ett utflyktsmål.

– Vi har så mycket fin natur kring ­Piteå, bara man kan läsa karta och har tålamod finns riktiga guldkorn. Inom en radie av två, tre mil kan man upp­leva all möjlig natur, säger Kurt.

Artikelbild

| Ur Kurts egen kamera. Naturbild en vanlig vardag.

För att kunna vistas ännu mer i naturen har äventyrsparet köpt en camper, som göra att de kan laga mat och sova mitt ute i ingenstans.

– Vi söker oss till platser där ingen annan är. Vi tränar i stort sett allt utomhus, när det är barmark använder vi utegymmet på Grisberget också. För oss är naturen den viktigaste biten, den ger ro och förändras hela tiden.

Artikelbild

| Dagen ljusnar medan Kurt Lundberg traskar fram med sina snöskor.

Kurt kombinerar också sitt fotointresse med naturupplevelserna.

– Jag åker aldrig till en speciell plats bara för att fota, men bilderna kommer till mig. Jag söker inte, de bara finns där. Kameran följer alltid med.

Artikelbild

| Pannlampan gör att han kan vara ute både i gryning och skymning.

Och när snöskorna, cykeln eller skidorna åter står i garaget så rinner tiden iväg med bildbearbetning framför datorn.

– Jag är ute några timmar varje dag och har aldrig långtråkigt. Jag har hittat en rytm i tillvaron som jag trivs med.

Kurt och Angela motionerar både tillsammans och var och en för sig. Hon har bland åkt Tjejvasan ett flertal gånger och orienterar.

På Grisberget är det dags för förmiddagskaffe. Med snöskorna fastspända dricker vi påtår i kåsorna innan vi styr färden hemåt.

Det är som att kliva ur en magisk dörr. Plötsligt är vi tillbaka i den vanliga världen.

Bilar, gatlysen, stadsljud.

Och benen känns märkligt lätta när snöskorna väl är av.