Sommarens sista värmande dagar dröjer sig kvar in i september. Förhoppningsvis väntar en fin höst. Nystarter och omtag hör september till. Jag träffar folk som flaggar för att de har kommit av sin hälsosammare livsstil under sommaren. De har spårat ur, ätit för mycket av det goda. Några har briljerat och tagit sommaren som tillfälle att komma i form och bli starkare.

Jag konstaterar än en gång att rutiner är en viktig del för en bra hälsa. Sommaren är kort, och kanske är det tur!

.

”Träna för att gå ner i vikt!” Rätt old-fashioned. 90-tal och 2000-tal. Tänk om alla kunde släppa dessa förbaskade ord som fokus i hälsofrågan och tänka på annat.

Då skulle inte spegelbilden få bestämma huruvida man är i form eller inte. Jag tycker att det styr alldeles för många. Jag vill byta ut tankar i stil med ”Jaha, nu har jag gått upp ett par kilo, då är det lika åt skogen!” till något annat.

Tänk om man i stället kan styras av ett prestationsmål och lägga upp sin hälsoplan efter det. Ok. Du har 20 kilos övervikt konstaterat. Fine. Men v-a-d vill du klara av att göra? Jogga tre kilometer utan att stanna? Vakna upp och känna dig sjukt jäkla stark och uthållig? Känna att brallorna stramar över låren för att du kört ett benpass?

Varför inte ta på en nummerlapp och ställa upp i ett lopp? Nej, det är ingen utopi! Kanske krävs det att du är lättare i kroppen? Ja, det finns med i planen men är bara en del av den! Men vips så står du där på en startlinje, 20 kilo lättare på köpet!

.

Hälsobranschen har också ett ansvar. Jag tänker på arrangemang och event med invägningar och utvägningar. Jag har själv jobbat i program där vi gjort det. Folk har tappat kilon och strålat! Men jag har också sett samma personer må lika dåligt över att ha ”fallit tillbaka”.

Varför ska vågen ha sånt jäkla fokus och ett järngrepp om våra tankar kring hälsa? Vågen är destruktiv. Säger just bara en sak om en person. En.

Kasta ut skiten och känn i stället!

.

- - - - - - - -

En vikt är det sällan något

som någon är helt nöjd med.

- - - - - - - -

.

Att väga personer är förnedrande, trots att många fortfarande verkar vilja det. Jag kan använda måttband om det krävs. Men en vikt? Känns så gammaldags att stå och vänta på en sifferjäkel som ska bestämma om vi ska fira ihop eller om jag ska måsta se en person bli besviken.

Kanske har man gjort ”allt rätt” en vecka och ändå har vågeländet inte fattat. Istället för att gå glatt med känslan att man gör mycket för sin hälsa slås man ner och blir besviken.

.

Ett prestationsmål är något man kan fokusera på, på ett bra sätt. Liksom lite mer komplext. Något som inkluderar mycket beteende, mycket fokus på att lära sig tro på sin kropp och vad den har gömt i sig. Dessutom kräver det att man äter en bra och näringsrik kost. Sover bra och kanske slutar röka. En vikt är det sällan något som någon är helt nöjd med. Att nå ett mål som inkluderar en känsla av att ha svettats, spenderat tid, brutit ihop och kommit igen. Det är faktiskt få saker som slår det.