10 år, sommaren 1987. En skidåkartjej med mörkbrun page och snagglugg. Hur jag nu lyckades med att ha både page och snagg? Livet lekte och jag gick i fjärde klass. Hängde vid Havsbadspoolen med min vän Cecilia och lyssnade på ”Eternal flame” med en glass i munnen.

Hade klasspartyn och åkte på min första charter till Gran Canaria. Pappa blev rånad av en blomförsäljerska och jag köpte en fet skinnjacka med stora ärmar som var alldeles för kall för november när vi kom hem. Men shit, så snygg jag var! Massa vänner och för lite tid för hinna med allt. Året efter började jag min fotbollsresa. I efterhand känns det som om livet lekte. Inte ett problem inom synhåll. Wihoo!

.

20 år, sommaren 1997. Efter ett år i Stockholm med jobb, festliv och tjejkollektivet på Hägerstensåsen planerade jag och min kompis Sofia en långresa till Mellanöstern och Israel. Jag jobbade i kundtjänst och satt i fikarummet och drömde om livet. Om killar. Om jobb och framtid. Hur allt skulle bli och hur allt skulle lösa sig? Rätt vilsen och rätt olycklig egentligen.

Min syrra var gravid och jag var som tur var inte gravid. 20 bast och partydrottning tillsammans med alla vänner. Knäskadad och i oform. Otroligt obekväm med min kropp, i dag skulle jag ha velat säga mig själv: ”Du måste börja träna igen!”. När jag kom hem kunde familjen till och med svälja mina piercingar, så efterlängtad var jag. Själv ville jag möta min systerson som snart skulle födas och så ville jag få ordning. Rutin. Jobb och Svensson-liv! Fy vad jag var less på att vara 20! Trots allt kul en jobbig och oroande tid. Så ”vuxen”, men så in i bängen liten, tom och skör.

Jag avslutade året hemma i mammas kök efter en höst och vinter alldeles för nära ”bomber och garanter”, enligt mamma.

.

30 år, sommaren 2007. Det tog mig trettio år att fatta vad som verkligen var livet. Bara året innan såg mitt liv närapå ut som när jag var 20. Förutom att jag utbildat mig till hälsovägledare och jobbade heltid på en friskvårdsanläggning. Jag hade också spelat hockey några år. Annars? Inte så stor skillnad. Hade fortfarande jordaxeln uppkörd i röven och trodde att allt i livet bara handlade om mig, mig, mig och vad jag gjorde.

Till det där plustecknet på gravidtestet syntes. Min nuvarade man Anders och jag hade precis blivit tillsammans och bodde inte ens ihop. Knappt så att vi kände varandra. Men så var det och jag gick ut i vardagsrummet och berättade nyheten för honom och han sken upp som en sol med en stor snus under läppen.

Kanske kände han samma sak som jag. Trots alla känslor ett lugn. Det skulle äntligen hända något stort. Vi blev vuxna, skulle in i småbarnsvärlden och kroglivet var ett minne blott. Sommaren 2007 var vår Vilda ett år. Jag firade min födelsedag i plus tio grader och regn i ett stort tält i Skuthamn med alla mina vänner.

Jag gjorde show med gänget i Western Farm, och hade just slutat amma. Jag tränade visserligen mycket, men hade inte en plan på att någonsin tävla igen.

.

- - - - - - - - - -

Jag behöver ingen

mer tid i mitten,

där är jag mer

än nog ändå.

- - - - - - - - - -

.

40 år i dag. 40! Vad hände? Men nu. Nu rockar livet på riktigt. Jordaxeln är utdragen från röven och jag som varit centrumets centrum, vill knappt bli firad. Jag behöver ingen mer tid i mitten, där är jag mer än nog ändå. Som egen företagare. Som ledare. Som instruktör. Som projektledare och entertainer. Som mamma till två och medlem i världens bästa familj!

Jag vågar tacka nej. Jag tackar ja. Jag tar chansen att göra roliga saker. Jag kastar mig ut med vetskap att det kan gå åt skogen. Jag älskar att laga bra och god mat. Älskar stenhårda pass i helvetesbackar. Fyra timmar på rullskidor. Älskar att vinna. Hatar att förlora. Jag lever fasen mitt liv precis som jag vill leva det. Jag har det jäkligt bra. Jag är lycklig och har format mitt eget liv.

Tiden går snabbt, men nu. Min bästa tid är nu!