Krav. Måsten. Så sjukt jobbigt och dödstråkigt. Livet är ofta fullspäckat med saker att göra. Både de som är roliga och mindre roliga. Allt rullar ändå på – men ett enda krav till och plötsligt tippar bägaren över.

Jag upplever det ibland själv, det är en jobbig känsla. Kanske den vi tillslut blir utbrända eller utmattade av.

Känslan av otillräcklighet.

.

Jag sitter ofta i samtal med människor kring deras hälsa. Det finns knappt någon som menar att livet känns för stort och luftigt för vad det ska rymma, även om det händer.

Nej, man fixar, skjutsar, hämtar, betalar räkningar, reser, renoverar, käkar middagar och diskar undan. Kanske blir det några minuter över varannan dag.

Jag lyssnar och sammanfattar. Då kommer det. Antagligen bara för att just jag sitter mittemot och man känner ett tvång att uttala orden:

"Jag borde såklart hinna träna också. Men jag har inte tid! Hur hinner folk med det egentligen?"

.

Jag blir som en slags ångest och människor bara väntar på att jag ska säga att det handlar om prioriteringar.

Plötsligt är samtalet slut. Jag har valt att varken nämna att träning skulle göra gott eller att korv och makaroner skulle vara ohälsosamt.

Varför? Jag hatar krav. Måsten. När någon står och talar om vad man BORDE göra. Eller ännu värre, när andra frågar om jag har gjort det ena eller det andra.

Jag blir skogstokig.

Så ofta säger jag just ingenting i dessa typer av samtal som känns kravfyllda redan från start.

.

När vi slutligen tar i hand och säger tack hoppas jag att avsaknaden av smarta och påtryckande ord kring hälsa, blir en motivator i sig. Plötsligt är kanske tiden inne för den som suttit framför mig. Kanske får personen motivationen någonstans ifrån.

Jag tror inte på att tala om vad någon ska eller borde göra. Varken inom arbetslivet, när det gäller hälsa eller familj.

Vi behöver inte fler krav, och det är inte krav eller måsten som motiverar oss.

.

Yxan-i-ryggen-känslan får oss kanske att utföra saker, men inte för att vi vill utan för att vi måste. När det gäller hälsa och rörelse, behöver lusten komma inifrån. Något inom en människa måste tända till, och då finns plötsligt både tiden och viljan – även om schemat är fullt.

.

- - - - - - - - - -

Att inte ha krav på mig

från någon annan än mig

själv gör att allt känns

så mycket lättare

- - - - - - - - - -

.

Jag fastnar vid att jag jobbar rätt mycket just nu. Eftersom jag är egenföretagare är det ingen annan som gör saker som inte blivit gjorda. Jag tänker att jag borde känna mer stress och otillräcklighet än vad jag faktiskt gör.

Men att inte ha krav på mig från någon annan än mig själv gör att allt känns så mycket lättare. Att som tidigare anpassa mig och göra som jag "borde" har upptagit så mycket av min energi.

.

Alla borde få äga sin egen tid i större utsträckning. Bestämma friare när och hur man vill göra saker. Känslan att göra just det, är frihet.

Då är det i min värld inte besvärligt att jobba kvällar eller att jobba mycket i perioder.

Det borde ligga i företagsledares intresse också, att skapa den känslan för sina anställda. Bara jobbet blir gjort.

Kanske är det till och med det som krävs för att jobbet ska bli briljant utfört. För nog är det roligare att göra av lust och vilja, jämfört med att någon talar om för en att det måste bli gjort.