Vi tar oss tillbaka till måndagen den första januari. Hemma vaknade vi sent, drack kaffe och slökollade på tv. När det började vara dags att tänka på middag vaknade min rastlöshet. Varför inte springa och handla och därmed klara av två saker samtidigt. Tänkte jag.

.

Min 11-åring ville hänga med. Under barmarkssäsong följer hon ibland med som cyklande coach, men hur göra med vinterväglag? Vi plockade fram sparken, hon med ryggsäck till matvarorna på ryggen, och jag med springskor på fötterna och betalkortet i vindjackan. Så drog vi iväg. Snön gjorde sparkföret något tungt, så i uppförsluten började jag springa bakom och skjuta på. Det blev ett av mina långsammaste – och roligaste – träningspass.

.

Det kändes fint att starta året med sparklöpning och det ringar in mitt förhållningssätt till motion.

Jag är helt övertygad om att jag fått med mig det hemifrån. Både mamma och pappa har alltid varit aktiva. Gillar att vara ute.

I dag skriver jag faktiskt om min pappa, som är en av de mesta motionärer jag vet. Läs mer om honom – och om snöskor – här på Helg i dag.