Vardagen rullar visserligen på och jag tycker i grunden om mina dagar med vakna-samma-tid och göra-samma-rutiner. Jag blir glad av ljusslingan som lyser i skymningsmörkret när jag cyklar in på min gata. Jag gillar läxkvällar som övergår i kvällsmat till Youtubers och senare te i soffan med min man och en liten stund av läsning innan jag själv somnar.

.

Men på sistone har min vardag varit extra slitigt. Jag har en kronisk sjukdom sedan sjutton år, men det är först nu jag tar den på allvar. Sedan flera år har jag kämpat för att få rätt hjälp och hitta rätt medicinering. Kanske är jag på rätt spår nu, men bra är det inte. Och då, blir det lättsamma och humoristiska extra viktigt i mitt liv. Jag väljer medvetet bort granskande program och ser "Better things", en tv-serie om en ensamstående mamma. Precis min humor med svärta i botten. Jag väljer skratt före allvar, som en medveten luftighet i livet.

.

På samma linje läser jag och min elvaåring boken "Fislandet" av Cecilia Forss och Anna Ileby. Om pruttar, smygfisar, brakare – och känslor. Roligt, med budskap i större perspektiv och jättefina illustrationer som gör boken till en glad njutning.