Logga in
Logga ut

Erika Nilsson-Waara, Linnea Nilsson-Waara, Niclas Bentzer & Oscar Detmer

Waara Worldwide

Här kommer vi att dela med oss våra upplevelser från sommarens två långturer. Paddling längs Nordens längsta vattenväg och löpning längs Skåneleden. Det finns mycket vackert att se i Sverige och förhoppningsvis blir ni själva nyfikna på att upptäcka några av de guldkorn som vi kommer att passera. Du är varmt välkommen att kommentera, gilla, dela och ge feedback på våra inlägg. Vi är tacksamma för vårdade ordval. Vi finns också på vår hemsida: www.waaraworldwide.com och www.deluxeturer.se

Hälsningar Erika, Linnea, Oscar & Niclas.

Löpningen: Testturandet har börjat

Luleå Under förra veckan gjorde vi två testturer med vår utrustning och den faktiska vikten som vi planerar att ha i våra ryggsäckar. Från tidigare erfarenheter har vi lärt oss att det aldrig blir fel att testtura för mycket. Varje gång har vi sagt till oss själva - börja i god tid! Det är nämligen nu vi får reda på om vi har valt rätt skor, kläder och ryggsäck. Vi får även ett hum om hur våra kroppar reagerar på de många timmar som vi är ute och hur de svarar på vikten i ryggsäckarna. När vi kommer hem blir det i regel alltid en och annan justering till nästa gång. Nedan ser du några bilder från helgen som var med strålande sol och blå himmel.

 

 

Packningen justeras med jämna mellanrum. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Sol och många timmars arbete kräver sin energi. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Vilse i skogen. Väljer mitt nästa steg med omsorg. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

 

På återseende!

Erika och Oscar.

 

 

Numera Skelleftebor

I helgen har vi packat släp och styrt bilen norrut. Vi kan numera titulera oss som skelleftebor. Linnea får anse sig som hemvändare och Niclas bor numera det längsta norrut som han någonsin har gjort (hans hemvist är Dalarna). 

 

Skellefteå med omnejd har många fina vatten att erbjuda. Redan i helgen kan det bli paddling med kanoten. Nu har vi fått tag på ”puffar” som fungerar som flytkuddar. Grundplanen är att placera dem inne i kanoten, men pga att vi ska ha med oss Storm (hunden) kanske det blir för trångt. Därför har vi införskaffat sådana som placeras på utsidan av kanoten. Nu återstår att testa hur dessa fungerar. Uppdatering följer. 

Storm rör sig ibland i kanoten så att vi måste parera. Det här med att sitta still i båten är inte riktigt hans melodi. Tur han har flytväst. Foto: Roger Strandberg

Hälsningar Linnea 

Löpningen: Det här äter vi

LULEÅ ”Packa lätt och rätt”. Vi kör stenhårt på det mantrat. Ser vi till kosten innebär det att vi planerar att köpa den mesta delen av maten längs vägen. Vid tidigare långturer har vi normalt sett burit med oss torrmat för mellan 3-7 dagar, men denna gång tänker vi alltså annorlunda. Fördelen med torrmat är att du får en riktigt bra koll på kaloriintaget. När det gäller ”vanlig” mat är det betydligt svårare och därför behöver vi gå mer på känslan. En sak som vi har lärt oss är att äta mycket mer än vad vi tror att vi behöver. Då brukar det bli bra i slutändan.

 

En vanlig löpardag springer vi cirka 25 km och då har vi med oss vatten och två bars vardera. De dagar som vi sover i vindskydd har vi med oss torrmat bestående av tre huvudmål, tre bars, två påsar nötter, två chokladsticks och ett energiblock. För att värma vatten till torrmaten bär vi även med oss en Jetboil (Micromo) som väger 540 gram inklusive en gastub. Sammantaget ger det oss cirka 3200 kcal per person med en vikt på 800 gram. Energiförbrukningen för löpningen längs Skåneleden har vi beräknat till 3000-3500 kcal per person och dag. 

 

Tiden som vi är ute och vilken intensitet vi färdas med avgör också hur mycket och vilken typ av mat vi behöver få i oss. Våra främsta energikällor kommer från fetter och kolhydrater, där det förstnämnda har fördelen av att det är mer energitätt medan det sistnämnda fungerar bättre som bränsle vid högintensivt arbete. Kolhydratdepåerna sinar på ungefär 1-1,5 timmes tufft arbete, vilket gör att vi regelbundet behöver fylla på dessa. Till det är bars ett bra alternativ medan pastan utgör laddningen på kvällarna. Fettdepåerna används framförallt vid låg- och medelintensivt arbete och riskerar sällan att ta slut. Fördelen med fetterna är att de ger oss mycket energi per gram, vilket vi kommer att kräva när vi väl är igång på dagarna.

 

Att vara fulladdad med mat och energi ser vi som en direkt parallell med en full eller tom bensintank. En full tank gör att både bilen och kroppen går gladare och snabbare framåt. Vi ser verkligen framemot att upptäcka Skånes olika delikatesser, som kommer att fylla våra kroppar med välbehövlig energi i sommar.

 

Påfyllning av vätska och energi under en varm turdag. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

 

 

God frukoststund!

 

/Erika och Oscar

 

Torrdräkt - varför behövs det?

Nu är det inte många veckor kvar innan vi tar första paddlingstaget från Kärringsjön med slutdestination havet vid Göteborg. Inför en sådan här långtur, genom många olika typer av vattendrag är det extra viktigt att planera, testa och utvärdera utrustningen.

Vi gör oss redo att gå i vattnet. Foto: Roger Strandberg

Torrdräkter på! Viktigt att kontrollera att alla dragkedjor är stängda. Foto: Roger Strandberg

 

För två veckor sedan besökte vi en paddlingsbutik för att få rådgivning med vilken typ av utrustning vi behöver. Redan innan besöket hade jag haft i åtanke att en torrdräkt är bra att ha. Och varför är det "bra att ha"? Jo, dels så håller man sig torr (såsom namnet antyder), men just på grund av att du håller dig torr minskar också risken för nedkylning. Om vi mot förmodan skulle ramla i de kalla fjällvattnet finns risk för hypotermi (kroppstemperatur <35 grader C) och det kan gå riktigt fort att drabbas av. De passager som vi tror oss få mest nytta av dräkterna, rent säkerhetsmässigt är när vi ska korsa Rogens komplexa sjösystem, likväl som Vänern. En ytterligare fördel med torrdräkt är att man kan förlänga paddlingssäsongen.

Torrdräkterna ger bra flytkraft. Foto: Roger Strandberg

Torrdräkterna håller oss... torra såklart. Foto: Roger Strandberg

 

Dräkternas utseende

Den kvinnliga modellen har en dragkedja (vattentät) baktill och på herrmodellen sitter en dragkedja framtill. På så sätt behöver man inte ta av sig hela plagget för att uträtta toabesök. En annan detalj är att ärmslut och runt halsen består av någon slags gummi som "snörper åt". I början fick jag lite klaustrofobi, men vande mig snabbt. 

Träna på kastlina. Foto: Roger Strandberg

Tränar på att kasta kastlina. En viktig säkerhetsutrustning om någon av oss skulle falla i. Foto: Roger Strandberg.

 

Risker med torrdräkt

Dock ska man vara medveten att det finns risker med dräkten. Skulle man ramla i vattnet och exempelvis orsaka en reva i tyget innebär det att vatten kan sippra in och man sjunker. Då måste man snabbt som ögat upp ur vattnet och ta sig in mot land eller i kanoten. Varma sommardagar lär det också kännas rätt så instängt och kvavt. Vi har ännu inte hunnit testa dessa i skarpt läge, förutom ett dopp i Indalsälven. De fungerade bra, både att paddla och att simma i. 

Storm fick ta sig ett dopp. Foto: Roger Strandberg

Storm fick testa sin nya flytväst och därmed ta sig ett dopp. Foto: Roger Strandberg

 

Skor är ett måste

Ja visst ja - man måste alltid ha skor på sig. Vi fick rådet att använda trailskor, dels för att de inte blir lika tunga när de blir blöta jämfört med vanliga gympadojjor och att de släpper igenom vattnet. 

Vi är laddade för paddling! Foto: Roger Strandberg

Vi är laddade för paddling! Foto: Roger Strandberg

 

Hälsningar, 

Linnea

Det här var vi inte beredda på

LULEÅ Försommar, värme, sol, skog och mycket steniga partier. Ja, ni vet vad som brukar krypa fram vid den här årstiden. Två stycken på en och samma tur dessutom. Huggormarna har börjat ge sig till känna. Det här hände även förra året så egentligen borde vi vara förberedda, men ändå så strosar vi på där i lugnan ro. Och så bara plötsligt händer det! Gaahh! Den första - en svart på ca 30 cm, som slingrade sig bort för brinnande livet. Den andra - en sicksackad på ca 50 cm, som intog någon form av attackposition. Vid båda tillfällen inrymmer sig en känsla av ormfrossa. De 900 metrarna kvar till bilen kändes minst sagt som en mil efter att vi hade sett den andra huggisen.

 

Nu befinner vi oss i den fas där vi försöker vara många timmar i rörelse. Helgerna är perfekt för detta ändamål. Det innebär också att träningen behöver vara mer lågintensiv än tidigare. Vi försöker dela upp sträckorna under dygnet så att vi avverkar en del tidigt på dagen likväl som närmare kvällen. Lördagen bjöd på en underbar tur till Antnäs, där vi tog oss an en del av Fäboleden och Långbergets topp. Igår besökte vi Bälingeberget som är ett vackert Naturreservat i utkanten av Luleå. Där finns varierad miljö av fin gammelskog, klapperstenar, grillplatser och utsikt över både Luleåälven och Bälingeträsket på vardera sida.

 

Nedan ser ni bilder från helgen som var. Ps. Bilden längst ner består av en smal och avlång kreatur.

 

Trollskog längs Fäborundan i Antnäs. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

Trästatyerna är ett signum för Fäboleden. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Långbergets topp bjuder på en fin raststuga och milslång utsikt. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Starten vid Bälingeberget. Kolla av kartan innan du börjar vandra. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Klapperstenar pryder Bälingeberget i oändlighet. Foto: Eva-Karin Nilsson-Waara.

 

 

En fikastund är ett obligatoriskt inslag på turen. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Utsikt från Bälingeberget över Bälingeträsket. Foto: Erika Nilsson-Waara.

 

Titta noga. Den gömmer sig väl i färg och form. Foto: Oscar Detmer Nilsson.

 

 

Vi ses snart igen!

/Erika och Oscar

Varför friluftsliv?

Anledningarna till att syssla med friluftsliv är säkert lika många som antalet människor som utför det. Men jag ska försöka, på ett begripligt och kortfattat sätt, presentera en tankemodell som kan nyttjas för att diskutera motiv till friluftsliv.

Pältsatoppen i solnedgång. Foto: David Erixon
Pältsatoppen i solnedgång. Foto: David Erixon

Friluftslivets värden

Jag skulle vilja lyfta fram två förklaringsgrunder till friluftslivets värden. Det kan vara så att friluftsliv är något viktigt för oss människor genom vår evolution, en genetisk nödvändighet. Det kan alltså finnas genetiskt betingade värden som tillgodoses då vi får uppleva saker ute i naturen, den miljön vi egentligen är avsedda att vistas i. Att vistas ute tilltalar urmänniskan i oss och tillåter oss att utvecklas fysiskt och mentalt.

Man skulle också kunna se det som att friluftslivet utgör en kulturell konstruktion. Alltså att det positiva med att vistas i utomhusmiljöer är något som påverkas av den kultur och det samhälle vi lever i. Vad som anses vara friluftsliv och det positiva med aktiviteter som fjällvandring, fiske och skidåkning förändras beroende på tid och geografiskt rum.

Det är knappast svårt att hitta motiv för både det evolutionära och det kulturella perspektivet. Givetvis är våra livsbetingelser idag beroende av våra genetiska arv och evolutionära utveckling. Exempelvis våra sinnesorgans utformning för uppfattning av olika stimuli och behovet av fysisk rörelse är något som kan tillgodoses via friluftslivet. Men samtidigt går det inte att komma ifrån att det vi idag upplever som vackert och eftersträvandsvärt i naturen skiljer sig skarpt mellan olika mänskliga tidsepoker och platser. Alltså utgör den kultur vi vistas i en viktig referens för hur friluftsliv upplevs och genomförs.

Dimman lättar över vattnet i Granboforsen. Foto: Roger Strandberg

Dimman lättar över vattenytan. Foto: Roger Strandberg

Egenvärde eller metod

Man kan också resonera kring friluftsliv utifrån begreppen egenvärde och metod när man diskuterar varför människor sysslar med friluftsliv. Man kan se friluftslivet som i första hand en metod för att nå andra mål och värden, som exempelvis gruppdynamik, personlig utveckling eller hälsa. Men man kan också tillskriva friluftslivet ett egenvärde. Då utgör själva friluftslivet i sig något existentiellt, en livskvalitet och ett mål i sig självt. Det är vad som upplevs här och nu som sätts i fokus.

En viktig skillnad mellan dessa två perspektiv är att om syftet med friluftsliv är att nå en god hälsa, blir friluftslivet i sig bara en metod utbytbar mot andra. Med ett gymbesök kan samma mål nås. Vill man genom friluftsliv skapa intresse för djur och natur kan ett TV-program eller en bok göra samma sak. Om friluftslivet däremot tillskrivs ett egenvärde är det inte självklar att det existerar några alternativ. Är man ute efter just känslan av att sitta framför en lägereld efter en dag i skogen blir tv-soffan ingen bra alternativ.

Utsikten från Slåttdalsberget över Skuleskogens nationalpark. Foto: Linnea Nilsson-Waara
Utsikten från Slåttdalsberget i Skuleskogens Nationalpark. Foto: Linnea Nilsson-Waara

För den som vill teoritisera mer kring frilutslivet och dess världen rekommenderas proffessor Klas Sandells forskning.

Oavsett vilka drivkrafter du har; res dig upp från soffan, öppna dörren och gå ut! Runt knuten finns massor av njutbara möten med naturen och njutbara möten med människor i naturen!

Utehälsningar,

Niclas

Sommaren 2018 får ni följa med oss på två långturer. Paddling längs Nordens längsta vattenväg 73 mil från Härjedalsfjällen till Göteborg och löpning längs Skåneleden 100 mil. 

  • Senaste blogginläggen

Bloggar